BMI kan inte säkert identifiera 4-åringar med hög kroppsfetthalt

Fetma hos barn har av WHO betecknats som en av århundradets största utmaningar inom hälsoområdet. Många länder, inklusive Sverige, har hög förekomst av fetma och övervikt hos barn. I Stockholms län finns områden där var femte 4-åring är överviktig eller fet. Detta är mycket oroande eftersom dessa tillstånd tenderar att kvarstå upp i vuxen ålder och då ökar risken för allvarliga hälsoproblem. För att komma tillrätta med situationen försöker man hjälpa barnen genom individuellt stöd. Detta är givetvis mycket bra, men det krävs att man kan identifiera de barn som har behov av åtgärder.

Fetma definieras som ett överskott av kroppsfett, men när man identifierar individer med övervikt eller fetma baseras detta vanligen på BMI. För barn mellan 2 och 18 års ålder finns BMI-baserade könsspecifika gränsvärden [1]. Eftersom BMI är en kvot mellan vikt och längd kan ett högt BMI bero på att kroppen innehåller mycket fettfri massa, snarare än mycket fett. Det vore därför önskvärt att kunna identifiera barn med övervikt och fetma på basen av fetthalt snarare än BMI.

För små barn är detta problematiskt eftersom det saknas valida metoder för att mäta kroppsfetthalter som i större skala kan appliceras på barn under cirka 5 års ålder. Vi har egna data för 4-åringar som belyser svårigheterna att identifiera hög kroppsfetthalt med hjälp av just BMI.

Nyligen har man dock utformat en apparatur som gör det möjligt att mäta kroppsfetthalt hos ganska små barn. Det sker med så kallad helkroppspletysmografi, en beprövad metodik som länge använts på vuxna. Man har nu visat att denna metod kan ge valida bestämningar av kroppsfetthalt även hos små barn [2].

Vi har bestämt kroppsfetthalten med helkroppspletysmografi på friska svenska 4,5 år gamla barn; 43 pojkar och 33 flickor [3]. Barnens längd och vikt låg nära genomsnittet för svenska pojkar och flickor [3] trots detta var deras genomsnittliga kroppsfetthalt hela 160 procent av det värde som brukar anses som referensvärdet [4] för friska barn vid 4,5 års ålder.

Sex av pojkarna hade ett BMI lika med eller över 17,5  (gränsen för övervikt för pojkar) [1], men endast en av dessa pojkar hörde även till de sex som hade högst kroppsfetthalt. Bland flickorna hörde endast en av de tre som hade ett BMI lika med eller över 17,2 (gränsen för övervikt för flickor) [1] även till de tre som hade högst kroppsfetthalt.

Mer än tre fjärdedelar av de barn som klassats som överviktiga hörde alltså inte till de »fetaste« barnen. Dessa barn klassades som överviktiga eftersom de hade förhållandevis mycket fettfri kroppsmassa. Å andra sidan identifierades endast två av de tre flickorna och sex pojkarna som hade högst kroppsfetthalt som överviktiga om klassificeringen baserades på BMI [1]. BMI hade således mycket dålig träffsäkerhet när det gäller att identifiera barn med hög kroppsfetthalt.

Vår studie omfattar endast ett litet material, och inga av de deltagande barnen klassades som feta baserat på BMI. Det är i dag okänt vilken betydelse variationer i fettfri massa har för barns hälsa. Det kan dock vara relevant att påpeka att man i en dansk studie [5] fann att ett högt fettinnehåll och ett lågt innehåll av fettfri massa båda är oberoende riskfaktorer för ökad dödlighet hos vuxna. Det är därför fullt möjligt att en del av de barn som har ett högt BMI på grund av en hög andel fettfri massa faktiskt kan ha fördel av detta på sikt.

Våra resultat ger stöd för fortsatta ansträngningar att motverka övervikt och fetma hos barn, men visar att metodiken för detta arbete behöver förbättras.  Resultaten motiverar också att man undviker att använda BMI för att beteckna enskilda 4-åringar som överviktiga, och att man noga överväger vilka åtgärder man riktar till sådana barn.