LSS och rätten till fullvärdigt liv

LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder hjälp i det dagliga livet och möjlighet att påverka det stöd och den service de får.

I LSS beskrivs tre personkretsar: 1) Personer med autism, utvecklingsstörning eller autismliknande tillstånd, 2) personer med betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder och 3) personer med stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättning som ej beror på normalt åldrande och som ger betydande svårigheter i den dagliga livsföringen.

Intentionen med LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) [1, 2] är att alla ska ha rätt att leva ett fullvärdigt liv, även om man har ett funktionshinder. Insatserna ska grundas på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. Exempel på insatser är råd och stöd, personlig assistans, ledsagare, kontaktperson och daglig verksamhet.

Kommunerna har huvudansvar för assistansinsatser upp till 20 timmar/vecka. Vid behov av mer timmar träder statens ansvar in och Försäkringskassan betalar ut assistansersättning, som numera regleras av bestämmelser i Socialförsäkringsbalken.

På grund av tolkningssvårigheter av §9 rörande personlig assistans gjorde lagstiftaren ett förtydligande [3] om att enbart grundläggande behov som personlig hygien, av- och påklädning samt hjälp att äta och kommunicera med andra berättigar till assistans, vilket har tolkats som att endast gälla fysiska funktionshinder och omfattande behov.

Lagändringen får inte tolkas så att någon grupp som omfattas av LSS lämnas utanför möjligheten att få assistans. Definitionen av grundläggande behov utvidgades därför till att även omfatta »annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade« [3]. Trots detta har tillämpningen blivit att det är fysiska funktionshinder (rörelsehinder och afasi) som räknas som skäl. Kognitiva hinder som svårigheter att veta när man ska göra något, hur man ska göra det samt att kunna ta initiativ och genomföra något bedöms inte som grund för assistans.

En hjärnskada kan innebära bestående rörelsehinder. Många gånger fungerar dock motoriken bra men den kognitiva förmågan är nedsatt. Minnessvårigheter, bristande insikt och konsekvenstänkande samt bristande planerings- och initiativförmåga gör att man inte kan sköta måltider, kontakt med andra, personlig hygien, ekonomi och kontakter med myndigheter.

Den snäva tillämpningen av tidsåtgång ställer också till problem. Kommunerna räknar minuter och sekunder för den behövande och lägger ihop till timmar. Att schemalägga timmarna är svårt, vilket ger konsekvenser för såväl den behövande, personalen som arbetsmiljön. Bedömningen av behov av hjälp med kommunikation har också fått en snävare tillämpning och en person med uttalad talstörning kan ha svårt att få hjälp.

Ett exempel: »Kalle« fick en hjärnskada i en motorcykelolycka när han var 28 år. Vid utredning på rehabiliteringsklinik efter 8 månader bedömdes han tillhöra personkrets 2 enligt LSS (se ruta). Han klarar inte eget boende utan hjälp. Han kan föra en sked till munnen men kommer inte ihåg att äta. Hans otydliga tal gör att bara de som känner honom väl förstår vad han vill säga. På grund av minnessvårigheter tappar han ofta tråden i tal och handling. Han kan gå men inte röra sig utomhus själv då han varken hittar dit han ska eller hem igen. Hygienen glömmer han ofta och kommer inte ihåg att byta kläder. Det tar lång tid att lära sig känna igen nya ansikten. Hemtjänst som täcks av 20 olika personer skapar otrygghet och oro. Trots detta får Kalle ingen assistans. Han bedöms inte att ha något fysiskt funktionshinder.

Kognitiv funktionsnedsättning bör respekteras och bedömas på samma sätt som en förlamning, då den många gånger har större inverkan på liv, vardag och delaktighet. I dag diskrimineras dessa personer.

Vi rekommenderar en översyn av tillämpningen av lagstiftningen så att personer med kognitiv funktionsnedsättning får möjlighet till ett liv med delaktighet och kvalitet enligt lagstiftningens ursprungliga intentioner.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.