I detta nummer av Läkartidningen granskar Ralf Sundberg och Johan Hedbrant några utvalda rekommendationer i tre uppsättningar näringsrekommendationer från erkända expertgrupper. Två rekommendationer anknyter till behandling av diabetes, och jag har inte anledning att kommentera dessa eftersom det är Socialstyrelsens ansvarsområde.
När det gäller granskningen av de nordiska näringsrekommendationerna (NNR) från 2004 har de fastnat för transfettsyror och synpunkten att det saknas underlag för att göra någon åtskillnad mellan naturliga transfettsyror i fett från idisslare respektive transfettsyror som är resultatet av industriell härdning av växtfetter.
Om man inte tycker att NNR har ett tillfredsställande vetenskapligt underlag, kan man granska två andra expertrapporter: en från EFSA (European Food Safety Authority) och en nyligen publicerad rapport från det brittiska livsmedelsverkets vetenskapliga kommitté [1, 2]. Båda dessa vetenskapliga genomgångar kommer fram till samma sak, nämligen att det i dagens läge inte går att påvisa några säkra skillnader vad gäller hälsoeffekter av transfettsyror från olika ursprung. Liksom i NNR betonas vikten av att begränsa intaget av transfettsyror från partiellt härdade fetter i möjligaste mån.
Ett av budskapen i NNR är att fettintaget bör ligga mellan 25 och 35 procent av energiintaget. En balans mellan fett, protein och kolhydrater enligt rekommendationen underlättar att sätta samman en kost med lämpliga mängder essentiella näringsämnen och fibrer. Det viktigaste budskapet när det gäller fett är inte att minska på totala fettintaget, utan att byta ut en del av det mättade fettet mot enkelomättat och fleromättat fett, särskilt omega 3-fettsyror. Huvudskälet är att säkerställa ett adekvat intag av essentiella fettsyror.

Fettintag och vikt – komplicerad fråga
Frågan om fettintagets betydelse för kroppsvikten är komplex. En genomgång av kontrollerade interventionsstudier, som pågått upp till 1 år och där personerna i försöksgrupperna fått äta mat utan restriktioner, visar att koster där fettet utgör mindre än 30 energiprocent leder till måttlig viktminskning eller förhindrar viktuppgång. Så är inte fallet för koster med en fettenergiprocent >35 [3].
Effekterna på längre sikt är dock inte lika väldokumenterade men tyder på att en kost med ett fettinnehåll på 25–30 energiprocent kan bidra till att minska risken för viktuppgång [4]. Andra kostfaktorer som påverkar viktutveckling är energitäthet, intag av kostfiber, fullkorn, liksom konsumtion av sockersötade drycker.

Felciterad
Ralf Sundberg och Johan Hedbrant skriver i sin artikel: »Åke Bruce har tidigare beskrivit hur WHOs kostråd tas fram och hur påtryckningar från lobbygrupper påverkar dem …«. Följande är dock vad jag faktiskt skrev i den aktuella boken [5] på sidan 51: »Den WHO-rapport, som kom ut 2003 [6], är i skrivande stund [2004, mitt tillägg] föremål för politiska diskussioner från en rad länder inklusive USA. I denna debatt hävdas det att förslagen till begränsad konsumtion av socker, fett och särskilt mättade fettsyror slår ojämnt och drabbar vissa branscher och nationer orättvist.«
Men denna debatt gällde uppföljningen 2004 [7] till rapporten från 2003. Själva kostråden i den rapporten blev aldrig påverkade av påtryckningarna.

Läs Vilseledande om fett – kritisk granskning av kostråd från expertgrupper
Replik: Fel slutsatser ur vinklade material
Slutreplik: Välkomnar debatt – men den ska ha saklig grund