Karpaltunnelsyndrom är den vanligaste perifera kompressionsneuropatin med en befolkningsprevalens på cirka 4 procent [1]. Den patofysiologiska grunden för karpaltunnelsyndrom tros vara förhöjt vävnadstryck i karpaltunneln [2], men eftersom den exakta orsaken till detta ofta är okänd (idiopatiskt karpaltunnelsyndrom) har olika orsaksteorier presenterats, däribland arbetsrelaterade handaktiviteter. Dessa har huvudsakligen klassificerats enligt graden av repetitiva rörelser, kraft och handledsposition.
Högre prevalens av karpaltunnelsyndrom har rapporterats dels bland vissa yrkesgrupper, dels vid vissa typer av arbetsrelaterade handaktiviteter [3].
Datorarbete kräver repetitiva fingerrörelser men vanligtvis varken stor kraft, repetitiva handledsrörelser eller extrema handledspositioner. Datorarbete har dock i olika sammanhang kopplats till karpaltunnelsyndrom. Med tanke på att en allt större andel av befolkningen använder dator allt mer är det viktigt att studera eventuellt samband. För detta syfte är evidens från framför allt epidemiologiska studier av störst relevans.
Vi sammanfattar här resultaten från tre aktuella epidemiologiska studier gällande samband mellan datorarbete och karpaltunnelsyndrom.


Dansk kohortstudie
I en dansk longitudinell kohortstudie [4] inbjöds alla 9480 medlemmar av fackföreningen för tekniska assistenter och maskintekniker från 3500 arbetsplatser till en enkätundersökning. Vid första undersökningstillfället besvarade 73 procent (60 procent kvinnor, medelålder 40 år) en enkät om handsymtom och datorarbete.
De personer som angav stickningar/domningar i handen inbjöds till en efterföljande intervju med läkare.
Av deltagarna i första undersökningen medverkade 82 procent i en liknande 1-årsuppföljning. För diagnostik definierades karpaltunnelsyndrom som stickningar/domningar i handen minst 1 gång i veckan under de senaste 3 månaderna (rapporterade i enkäten), lokaliserade till medianusnervens utbredningsområde (bekräftat vid intervjun). Ingen neurofysiologisk undersökning gjordes.
Exponering beskrevs som antal timmar per vecka av mus- respektive tangentbordsanvändning som självrapporterades i enkäten.


Datorarbete ingen »stor risk«
Resultaten för första undersökningstillfället gällande arbete med datormus och prevalens av karpaltunnelsyndrom visade att jämfört med gruppen som rapporterade 2,5 timmar per vecka var prevalensen högre i gruppen som rapporterade 5–9 timmar per vecka (oddskvot 2,3; 95 procents konfidensintervall [KI] 1,2–4,5).
En ökande prevalens påvisades fram till gruppen som rapporterade 20–24 timmar per vecka (oddskvot 3,6; 95 procents KI 1,8–7,1) men ingen ytterligare ökning vid arbete med datormus >24 timmar per vecka.
Vid användning av en definition av karpaltunnelsyndrom som även krävde stickningar/domningar eller värk nattetid påvisades enbart gränssignifikans vid arbete med datormus ≥30 timmar per vecka samt ett mycket oregelbundet sambandsmönster vid arbete 30 timmar per vecka och utan statistisk signifikans.
Eftersom 5-timmarskategorier användes, var antalet personer i varje grupp få, vilket skulle kunna förklara avsaknad av statistisk signifikans, dock inte avsaknad av »exponering–respons«-mönster.
Resultaten för 1-årsundersökning gällande arbete med mus och nya fall (incidens) av karpaltunnelsyndrom visade »exponering–respons«-mönster med signifikant ökad risk vid datormusarbete >20 timmar per vecka. I motsats till datormus påvisades inget samband mellan arbete med tangentbord och prevalens eller incidens av karpaltunnelsyndrom och ingen trend för »exponering–respons«-mönster.
Författarnas slutsats var att datorarbete inte utgjorde en »stor risk för utveckling av symtom på karpaltunnelsyndrom«.
Styrkan i denna studie var dess relativa storlek och longitudinella design. Begränsningarna var avsaknad av neurofysiologisk undersökning, 40 procents bortfall från ursprungliga studiepopulationen och deltagarnas kännedom om studiens fokusering på eventuellt samband mellan datorarbete och handsymtom, vilket kunde öka risken för överrapportering (personer med symtom tenderar att rapportera mer arbete med mus än personer utan symtom).


Ytterligare en dansk kohortstudie
I en annan dansk kohortstudie [5] av 723 anställda på en bank och två postkontor användes enkät, intervju och neurofysiologisk undersökning för diagnostik av karpaltunnelsyndrom. Deltagarna klassificerades i fyra grupper efter typ av arbete.
Studien fann att repetitivt arbete medförde ökad risk för karpaltunnelsyndrom jämfört med icke-repetitivt, icke-kraftfullt arbete (oddskvot 1,8; 95 procents KI 1,1–3,2).
Det repetitiva arbetet var blandat, men datainmatning utgjorde något mer än halva exponeringen. Prevalensen för karpaltunnelsyndrom bland personerna som arbetade med datainmatning >15 timmar per vecka var 1,9 procent (4 fall jämfört med inget fall i kontrollgruppen).
Studien var inte direkt konklusiv beträffande effekten av datorarbete, eftersom exponering för annat repetitivt arbete ingick.


Svensk tvärsnittsstudie
I en svensk populationsbaserad tvärsnittstudie [6] valdes slumpvis 2465 personer i arbetsför ålder (25–65 år) från nordöstra Skånes befolkningsregister (170000 invånare).
Personerna fick per post en enkät innehållande frågor om allmänhälsa, sjukdomar och symtom (värk, domningar och stickningar) i olika kroppsdelar samt om nuvarande och tidigare arbete och arbetsaktiviteter, inklusive antal timmar per dag i genomsnitt som arbetet kräver/krävde användning av tangentbord (eller skrivmaskin).
Studien presenterades som en allmän hälsoundersökning utan hänvisning till karpaltunnelsyndrom eller arbete.
Svarsfrekvensen var 82 procent (54 procent kvinnor, medelålder 45 år). De personer som rapporterat återkommande domningar/stickningar i de radiala fingrarna minst 2 gånger per vecka de senaste 4 veckorna inbjöds till en klinisk undersökning. Av personerna med symtom deltog 80 procent i klinisk undersökning utförd av en läkare (utan kännedom om enkätsvaren gällande arbetet) och efterföljande neurofysiologisk undersökning.
Diagnosen karpaltunnelsyndrom definierades som de ovan nämnda symtomen rapporterade i enkäten och verifierade vid läkarundersökningen samt patologiskt neurofysiologiskt resultat.


Tangentbordsarbete gav minskad risk
Prevalens av karpaltunnelsyndrom jämfördes mellan grupper klassificerade enligt självrapporterad tid (timmar/dag) av tangentbordsanvändning på arbetet (≥4, 1 till 4, 1, inget). I analysen kontrollerades för ålder, kön, BMI och rökning.
Prevalens av karpaltunnelsyndrom bland deltagarna som rapporterat intensiv tangentbordsanvändning var signifikant lägre än bland dem som rapporterat liten användning; 2,6 procent i gruppen ≥4 timmar per dag, 2,9 procent i gruppen 1 till 4 timmar per dag, 4,9 procent i gruppen 1 timme per dag och 5,2 procent i gruppen ingen tangentbordsanvändning på arbetet (P för trend = 0,032).
Prevalensratio (≥1 timme per dag jämfört med 1 timme per dag) var 0,55 (95 procents KI 0,32–0,96).
En analys exkluderande personer som rapporterat arbete som krävde användning av mycket kraft med handen minst 1 timme per dag gav liknande resultat.
Författarnas slutsats var att intensivt arbete med tangentbord föreföll vara förenad med minskad risk för karpaltunnelsyndrom. Studien omfattade inte arbete med datormus.
Studiens styrka är att den var populationsbaserad och utan fokusering på handsymtom när exponering rapporterades; tvärsnittsstudier tillåter dock inte slutsats om direkt orsak–effektsamband.


Tangentbord eller mus – olika evidens
Sammanfattningsvis ger studierna evidens för att intensivt arbete med tangentbord inte innebär högre risk för karpaltunnelsyndrom, medan evidensen för ökad risk med intensiv datormusarbete är otillräcklig.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



Foto: Adam Hart-Davis/SPL
Tre aktuella studier ger inget stöd för det misstänkta sambandet mellan datorarbete och karpaltunnelsyndrom; en populationsbaserad studie visade tvärtom att intensivt användande av tangentbord föreföll minska risken.