Den 37-årige mannen led sedan 2004 av epilepsi och samma år uppmärksammades ett nytillkommet blåsljud på hjärtat.
En ekokardiografi vid sjukhuset i januari 2005 visade en lindrig aortastenos och en obetydlig aortainsufficiens. Kardiologen ordinerade då årliga ekokardiografiska kontroller.
Den 13 december behandlades patienten hos en tandläkare.
Tätare kontroller
I januari 2006 konstaterades att han hade en bikuspid aortaklaff med lindrig insufficiens, men med progress till en signifikant stenos. Man hade också viss misstanke om en membranbildning i utflödesregionen till vänster kammare. Med anledning av progressen bestämdes om tätare kontroller, närmast om ett halvår.
Den 7 mars behandlades patienten hos en tandhygienist.
Den 19 mars sökte han akut vid jourcentralen på grund av feber sedan tre dagar, huvudvärk och sjukdomskänsla. En allmänläkare tolkade besvären som influensa.
Eftersom patienten inte blev bättre sökte han den 24 mars akut vid sjukhuset igen. På misstanke om endokardit satte man in antibiotika och förde över honom till ett annat lasarett.
Septisk emboli med stor hjärninfarkt
Där utvecklade han en septisk emboli med stor hjärninfarkt och överfördes den 2 april till ett universitetssjukhus. Man utförde en akut hjärtoperation, men patienten avled den 4 april 2006.
Patientens syster anmälde kardiologen samt allmänläkaren, tandläkaren och tandhygienisten.
Kardiologen valde att inte yttra sig. De andra tre bestred att de gjort fel. De frias, varför vi lämnar deras argument och i stället berättar om den bedömning av fallet som gjordes av Bengt Götrik, docent i farmakologi.
Han påpekade att patienten hade ett lindrigt klaffel, som enligt gällande riktlinjer inte ska föranleda antibiotikaprofylax i samband med tandvård.
Förmådde inte få fram korrekt uppgift
Även om det i just detta fall saknar betydelse, kan man konstatera att patienten uppenbarligen inte informerade tandvårdspersonalen om sitt klaffel samt att den metod för anamnesupptagning som användes inte förmådde få fram en korrekt uppgift.
Patientens endokardit orsakades av munhålebakterier. Den bakteriemi som orsakade endokarditen kan ha uppkommit till följd av den tandbehandling som utfördes den 7 mars 2006, men det kan inte uteslutas att den uppkommit spontant.
Gällande riktlinjer för antibiotikaprofylax vid risk för endokardit följdes, menade Bengt Götrik.
Informerade inte
Ansvarsnämnden påpekar att enligt tandklinikens hälsodeklaration hade patienten uppgett sig ha epilepsi och pollenallergi, men han negerade hjärt–kärlsjukdom. Med den bakgrundsinformationen hade tandläkaren och tandhygienisten ingen anledning att sätta in antibiotikaprofylax.
Vid besöket på jourcentralen gjorde allmänläkaren en ordentlig undersökning. Eftersom han inte hade några uppgifter om hjärtfel, var hans tolkning att besvären var influensa – som många hade då – rimlig.
Såvitt framgår av journalen har kardiologen inte informerat patienten om vikten av antibiotikaprofylaktisk behandling i samband med bland annat tandvård.
Hon har av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. Felet är varken ringa eller ursäktligt. Hon får en erinran.
