Den 63-åriga kvinnan uppsökte vårdcentralen den 8 maj 2006 med diarréer sedan tre veckor. Man inledde utredning och i oktober kunde man konstatera att hon drabbats av kollagen kolit. I detta skede övertogs ansvaret för handläggningen av distriktsläkaren.
Den 23 augusti 2007 fördes patienten till ett universitetssjukhus med ambulans på grund av diarréer och dehydrering. Hon ordinerades infusioner och medicinering med Entocort samt kunde skrivas ut i gott skick fyra dagar senare.
Patienten anmälde distriktsläkaren. Hon berättade att hon har vid flera tillfällen uppsökt distriktsläkaren på grund av diarréer, vilket borde ha föranlett medicinering med Entocort.
Distriktsläkaren berättade att när patienten kom med diarréer den 8 maj 2006 var det en AT-läkare som träffade henne och började utredningen.
Så småningom remitterades patienten till röntgen, vilk en gjordes i oktober 2006 och visade normal slemhinna. Däremot visade PAD, som kom två veckor senare, kollagen kolit. AT-läkaren hade slutat sin tjänstgöring och svaret kom till distriktsläkaren. Hon godkände det utan att reagera på det avvikande svaret.
Fram till augusti 2007 hade hon haft flera kontakter med patienten, bland annat gjordes CT-buk och det var också planerat en ny röntgen av tjocktarmen.
Små bokstäver, inga kommentarer
En bidragande orsak till att hon inte reagerade på det avvikande PAD-svaret kan ha varit att diagnosen kollagen kolit stod med små bokstäver utan ytterligare kommentar för vidare remittering eller handläggning. Det är vanligt att när ett avvikande svar kommer skriver man också rekommendationer för nästa steg i utredningen, berättade distriktsläkaren.
Ansvarsnämnden konstaterar att patienten led av ihållande tarmbesvär, vilket utredningen visade berodde på kollagen kolit. Distriktsläkaren övertog ansvaret för handläggningen i samband med att analysen, i vilken diagnosen ställdes, anlände till mottagningen och hon signerade det patologiska svaret.
Hon vidtog emellertid inga åtgärder med anledning av fyndet och patientens sjukdom förblev obehandlad i närmare ett års tid. Hon får en erinran.
Publicerad:
Läkartidningen 21/2008
Lakartidningen.se