Neuropeptid Y (NPY) är den mest frekvent förekommande peptiden i hjärnan, där den fungerar som transmittorsubstans. Den är involverad i flera hjärnfunktioner, som dygnsrytm, sexuell drift, hunger, vikt, blodtrycksreglering och stress. Det sistnämnda omfattar att substansen utsöndras endogent vid kraftig stress, vilket visats leda till bla blodtryckssänkning men också till ångestdämpning när utsöndringen sker i limbiska systemet.
Nu visar forskare från USA, Finland och Kina i en studie i Nature att genetiska skillnader i hur substansen uttrycks kan ha effekter på hur stresstålig en individ är. Författarna visar att genen för neuropeptid Y finns i ett antal olika varianter. Dessa resulterar i sin tur i olika nivåer av substansen i hjärnan och i plasma. Författarna har låtit ett antal individer se på bilder med hotfulla ansikten samtidigt som de genomgått funktionell MR-undersökning av hjärnan. Resultaten visade att individer med genetiska varianter av neuropeptid Y som resulterar i låga nivåer av substansen i plasma uppvisade ett kraftigare emotionellt svar på bilderna. Det senare definierat som metabol aktivitet i amygdala, ett område i hjärnan vilket, som bekant, är centralt för emotionell bearbetning.
I ett annat intressant experiment undersöktes neuropeptid Y och smärtrespons. Försökspersonerna utsattes för muskulär smärta samtidigt som de undersöktes med funktionell MR. Individer med låga nivåer av substansen var mindre toleranta för smärta och uppvisade kraftigare emotionell reaktion på smärta (mätt genom MR-undersökning). Effekten tros vara kopplad till opioidsystemet, då låga neuropeptid Y-nivåer var korrelerat med lägre »svar« från opioidsystemet på smärtstimulus.
Att det finns en hereditär komponent i en mängd stress-, ångest- och missbruksrelaterade sjukdomar är givetvis ingen nyhet. Neuropeptid Y kan vara en av de mekanismer genom vilka stresstålighet ärvs och en faktor som, på genetisk basis, förklarar varför olika individer är olika känsliga för stress.
Preliminära data har också presenterats av författarna om att genetiska varianter som leder till lägre halter av neuropeptid Y oftare förekommer hos individer med ångestsjukdomar. En särskilt intressant punktmutation har noterats, som tycks spela en stor roll. Den är lokaliserad i promotorregionen av genen och tycks kunna förklara i storleksordningen hälften av skillnaderna i plasmanivåerna av neuropeptid Y, tror författarna.
Emotionellt svar på stress är givetvis en komplex funktion som involverar en mängd faktorer, både arv och miljö. Men det är onekligen en fascinerande tanke att en enda punktmutation skulle kunna spela en helt avgörande roll i detta, för individens personlighet, så avgörande sammanhang.