I Sverige har lagstiftningen gällande assisterad befruktning successivt förändrats till att bli mer tillåtande. Äggdonation blev tillåtet 2003 och spermiedonationsbehandling till lesbiska par 2005. Behandling av ensamstående kvinnor, surrogatbehandlingar och embryodonation är fortfarande inte tillåtna enligt svensk lag. Redan 1985 lagstiftade Sverige, som första land i världen, om barnets rätt att få veta sitt ursprung och donatorns identitet.
Eftersom gynekologer/obstetriker är rådgivande personer för par som önskar få barn var syftet med denna studie att undersöka gynekologers och obstetrikers inställning till ägg- och spermiedonation. Ett frågeformulär postades till landets 1230 gynekologer/obstetriker som var registrerade som aktiva i Sverige. Av dessa svarade 854 (69 procent) på frågeformuläret. Svenska gynekologer/ obstetriker var positiva till ägg- och spermiedonation som metod. Majoriteten ansåg att barnet bör få information om hur hon/han har blivit till, men 40 procent motsatte sig rätten att barnet vid mogen ålder får identifierande uppgifter om donatorn. En tredjedel ansåg att lesbiska par inte borde få tillgång till donationsbehandling.

Om gynekologer/obstetriker uttrycker en negativ inställning till olika aspekter av ägg- och spermiedonation kan det begränsa pars möjligheter att diskutera de känslor och tankar som kan vara aktuella i samband med donationsbehandlingar. Denna negativa inställning kan även påverka möjligheten att rekrytera donatorer och i förlängningen även utbudet av donationsbehandlingar.