Vems är ansvaret för kostråd till våra barn?

Under rubriken »Rädda våra barns hjärnor!« ger projektet CORPUS Livlinan i ett öppet brev till landets förskolor och skolor råd om barnens kost. I brevet, som inte är undertecknat, hänvisas förutom till CORPUS Livlinans webbplats till dr Annika Dahlqvists blogg. Livsmedelsverkets kostråd i allmänhet och råden om maten i skola [1] och förskola [2] i synnerhet framställs i brevet som felaktiga och snarast hälsovådliga när det gäller våra barns utveckling.
Man förespråkar t ex att andelen kolhydrat i skolmaten minskas och andelen fett ökas samt att margariner baserade på vegetabiliska oljor ersätts med feta mejeriprodukter. Med vilken kompetens man tagit på sig uppdraget att ge råd om barns näringsbehov och hur barns kost bör vara sammansatt är för oss lika oklart som vilket vetenskapligt underlag man stöder sina råd på. Vissa påståenden är direkt felaktiga.
I en kommande artikel i Läkartidningen från Svenska barnläkarföreningens och Livsmedelsverkets gemensamma Expertgrupp för pediatrisk nutrition kommer skolmaten och skolmåltiden att belysas utifrån aktuell kunskap inom området.

Det tycks idag vara »inne« att ge kostrekommendationer. Vi översköljs via medierna med olika råd, ibland helt motsatta, som vi ska förhålla oss till. Många av råden saknar helt vetenskaplig grund, andra bygger på enstaka studier av varierande kvalitet och åter andra på starkare bevisunderlag. Det är inte lätt för den som inte besitter särskild kompetens när det gäller kost och näringsfrågor att veta vilka råd man ska följa. Sakligheten i råden avspeglar knappast heller det utrymme de får i medierna.

Idag finns det rätt starkt stöd för att kosten tidigt i livet, kanske till och med redan under graviditeten, kan påverka individens hälsa även i vuxen ålder. Barns kost är därför viktig, och de råd vi ger bör vara så väl underbyggda som möjligt. Samtidigt är det ett stort problem att effekter av olika koster tar lång tid att utvärdera.
Tyvärr råder det brist på tillräckligt dimensionerade, kontrollerade och i övrigt väl genomförda longitudinella studier av kostens långsiktiga effekter på hälsa och sjukdom. Bristen är särskilt märkbar när det gäller barn. Det gör att vi i vissa avseenden har bristfälligt vetenskapligt underlag för att ge så välgrundade råd som man skulle önska. Vi är därför begränsade till att med de kunskaper och den erfarenhet vi har på bästa sätt bedöma det aktuella kunskapsläget och utifrån detta ge så kloka råd som möjligt.

Underlaget till våra svenska och nordiska näringsrekommendationer finns redovisade i Nordiska näringsrekommendationer 2004 (NNR 2004) [3]. I arbetet med att ta fram dessa deltog Expertgruppen för pediatrisk nutrition, och vi står därmed bakom de råd som Livsmedelsverket ger när det gäller barns och ungdomars näringsbehov och kost.
NNR revideras med jämna mellanrum och hänsyn tas då till nytillkomna studier och annan ny kunskap. Enstaka studier med avvikande resultat måste då vägas mot annan tidigare och ny kunskap. I NNR 2004 ändrades t ex rekommendationerna när det gäller barns energiintag och andelen fett i kosten, dels för att små barns energibehov tidigare har överskattats på grund av bristfälliga metoder, dels på grund av ökad insikt om värdet av att tidigt undvika att övergöda barnen med risk för senare övervikt och fetma.

Det är nu dags att överväga en översyn av NNR 2004, och i anslutning till en revidering sker sannolikt en viss modifiering av de aktuella kostrekommendationerna. Förändringarna brukar dock ske i små steg, vilket är välgrundat. Inför den översynen kan en litteraturgranskning med användande av SBUs metod vara av stort värde.
Med SBUs metod för att evidensgranska studier ges högt bevisvärde för dubbelblindade, randomiserade kontrollerade kliniska studier. Men det är näst intill omöjligt att med den studiedesignen göra longitudinella uppföljningar inom kostområdet därför att studierna behöver omfatta många individer under lång tid, vilket gör dem dyra att genomföra, och det är dessutom stor risk för bortfall. För att bekosta sådana välbehövliga studier krävs betydligt ökat statligt stöd för nutritionsforskning i allmänhet.
Epidemiologiska studier har den begränsningen att samvarierande och störande faktorer inte helt kan uteslutas, även om det finns bra metoder för att begränsa störfaktorernas betydelse för resultatet och tolkningen. Observationsstudier tillmäts också ett lägre bevisvärde. När det gäller sambandet mellan kost och hälsa måste vi utnyttja kunskap även från sådana studier eftersom dubbelblindade randomiserade interventionsstudier varken säger hela sanningen eller kan ge alla de svar vi söker. En god regel är alltid att en enstaka studie med avvikande resultat inte räcker för att ändra färdriktning.

Sammanfattningsvis vill vi framhålla att
• Expertgruppen för pediatrisk nutrition står bakom Livsmedelsverkets rekommendationer när det gäller näringsbehov och kost till barn och ungdomar
• rekommendationerna revideras med jämna mellanrum när ny kunskap etablerats
• vi anser att de rekommendationer som CORPUS-Livlinan riktar till landets skolor, förskolor och föräldrar med hänvisning till dr Annika Dahlqvist saknar vetenskapligt underlag.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Foto: LOOK/IBL

Rekommendationerna i NNR 2004 om barns energiintag och andelen fett i kosten ändrades, eftersom små barns energibehov tidigare har överskattats samtidigt som insikten ökat om värdet av att undvika övergödning med risk för senare övervikt och fetma.