Författarna har tittat på sammanlagt 195 000 njurtransplantationer från döda donatorer gjorda vid 400 europeiska centra under perioden 1985 till 2004. Till de utfallsmått som följts hör avstötning och överlevnad (dödsfall till följd av andra orsaker än just avstötning har exkluderats), ett respektive tio år efter transplantationen. Analys av data visade att kön hade en substantiell påverkan på utgången.
För kvinnor som fick en njure från en man ökade risken för avstötning efter ett år med 8 procent jämfört med genomsnittet för övriga könskombinationer. Risken att avlida till följd av avstötning efter ett år var för samma grupp 11 procent högre än för övriga. Mellan år två och tio var risken för avstötning ökad med 6 procent medan risken att avlida var ökad med 10 procent.
Trots att kombinationen ”kvinnlig mottagare av njure från manlig donator” var den könskombination som ökade avstötningsrisken mest löpte manliga och kvinnliga mottagare som fick njurar från kvinnor sammantaget en något ökad risk för avstötning jämfört med mottagare, män och kvinnor sammantaget, som fick njurar från män.
Att könsskillnader påverkar risk för avstötning är ingen nyhet. Det är sedan tidigare känt att så kallat H-Y-antigen (male Y chromosome-encoded histocompatibility antigen) på Y-kromosomen kan resultera i avstötning vid transplantation av benmärg från män till kvinnor. I vilken mån man även måste ta hänsyn till kön vid transplantation av solida organ var, inför den aktuella studien, inte lika klarlagt.
Författarna konstaterar att rönen innebär att könsskillnader är en faktor man måste ta hänsyn till vid transplantation av exempelvis njurar. Forskningen inom fältet är dock alltför begränsad för att man ska kunna dra slutsatsen att man helt bör avstå från transplantation om donator och mottagare har olika kön, inte minst mot bakgrund av den organbrist som råder, menar författarna.
Lancet. 2008;372:49-53.
