För att undersöka om diabetes kan förorsaka sensorineural hörselnedsättning analyserades data från National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES) 1999–2004. Bland 5140 personer som genomgått tonaudiometri, 20–69 år gamla, varav 399 personer med självrapporterad diabetes, var lätt till måttlig hörselnedsättning signifikant vanligare bland vuxna med självrapporterad diabetes än hos dem utan diabetes (justerad oddskvot 2,2–2,4). Hörselnedsättningen var mest uttalad i diskantregistret och framför allt bland yngre, med en åldersjusterad prevalens av lindrig hörselnedsättning på 54 procent hos personer med diabetes jämfört med 32 procent hos dem utan diabetes.
Hörselnedsättningen var oberoende av riskfaktorer, såsom bullerexponering, ototoxiska läkemedel och rökning. Tidigare har hörselnedsättning konstaterats vid studier av äldre där dock faktorer som bullerskada, rökning och ototoxiska läkemedel har kunnat förklara hörselnedsättningen. I denna studie fann man ingen inverkan av diabetes på hörselnedsättning bland äldre.
Slutsatsen är att hörselnedsättning är vanligare vid diabetes. En begränsning i studien var att uppgifter om diabetes och bullerexponering var självskattade. Man kunde heller inte särskilja typ 1- från typ 2-diabetes eller om graden av glukosrubbning påverkade hörselnedsättningen. Orsaken till hörselnedsättningen diskuteras, och en förklaring som ges är att den är en mikrovaskulär komplikation i koklean.
Studien är välgjord och mycket intressant. Att mikrovaskulära skador är ett viktigt problem vid diabetes vet vi, men att detta även kan påverka hörseln är mindre känt. Det kan därför vara viktigt för klinikern som arbetar med diabetes att efterhöra patientens uppfattning om sin hörsel och undersöka och ge råd vid tecken till påverkan. Något för Nationella diabetesregistret (NDR)?



Foto: Cristina Pedrazzini/SPL/IBL
Diabetesläkare bör efterhöra patienternas uppfattning om sin hörsel.