Medicinsk teknologi används i allt större omfattning för att påvisa risker för sjukdomar som ännu är okända för individen. Kunskapen om hur denna information påverkar den enskilde är dock begränsad. Det är känt att läkare och patienter tolkar begreppet »risk« på olika sätt. Hur läkaren talar om risk och osteoporos blir centralt för hur den enskilde uppfattar sitt tillstånd, och läkaren har ett ansvar för att i sina samtal med patienter söka komma nära personens egen förståelsehorisont.
Susanne Dalsgard Reventlow har i en färsk dansk sammanläggningsavhandling lagt fokus på patientperspektivet och undersökt kvinnors subjektiva erfarenheter av osteoporos, både som sjukdom och som risk. Avhandlingens syfte var att utforska hur 60–70-åriga kvinnor uppfattar osteoporos och hur de upplever att vara en riskperson. Hon har särskilt fokuserat på risk som ett praktiskt, socialt och kulturellt fenomen. Avhandlingen har en kvalitativ antropologisk forskningsansats och i delarbetena används fokusgruppsdiskussioner, enskilda intervjuer och deltagande observation som metod. Deltagarna i undersökningen var utvalda från en befolkningsundersökning och bestod av kvinnor mellan 60 och 70 år.
Resultaten visade att kvinnornas uppfattning om osteoporos sträckte sig mellan två ytterligheter: Några kvinnor såg det som en väsentligen normal åldrandeprocess medan andra uppfattade det som en allvarligt invalidiserande sjukdomsutveckling. Hur man förstår begreppet »risk« sammanhänger med hur personen uppfattar termen »sannolikhet« och hur man förstår den medicinska teknologin. De tekniska förfaringssätt som brukades var bentäthetsmätningar. Bilderna från undersökningarna gav kvinnorna, genom kulturella föreställningar och språkliga metaforer, en mycket konkret uppfattning om osteoporos. Kvinnor som hade fått besked att de hade osteoporos kunde uppfatta sig själv som skröpliga och sårbara. Skelettet, som är en viktig bärande struktur och som håller kroppen upprest, var under destruktion. Man kunde inte längre lita på sin kropp.
Om bentäthetsmätningen visade på osteoporos påverkade det kvinnornas beteende och hur de tolkade olika kroppsupplevelser. De kvinnor som uppfattade osteoporosbeskedet som något omedelbart riskfyllt begränsade sin fysiska aktivitet, och kroppsidentiteten förändrades. Studierna visar att det finns en påtaglig skillnad mellan en enskild patients erfarenhet av risk och det epidemiologiska begreppet risk. Den enskildes upplevelse av risk knyter an till kulturella föreställningar om kroppen och en mycket konkret fara för konsekvenser av det »sköra« skelettet.
Avhandlingens värde ligger i att patientens perspektiv på ett risktillstånd har satts i fokus. Studierna visar vilka personliga konsekvenser och ibland negativa följder som introduktionen av en risk kan föra med sig. I medicinsk praktik görs i dag många screeningundersökningar och utredningar som studerar risk för sjukdom och inte sjukdom i sig (tex blodtrycks- och blodfettsmättningar, genanalyser som ska förutse risker för diabetes, demens mm).
Denna avhandling speglar vad denna »riskepidemi« för med sig för den enskilde beträffande osteoporos. Studier med liknande upplägg behöver göras när det gäller andra risktillstånd.
Referenser
Avhandling: Dalsgaard Reventlow S. Risikoopfattelse og osteoporose hos kvinder i alderen 60–70 år. En kvalitativ undersøgelse af riskoplevelse, kulturelle forestillinger, kropslige opfattelser og kropspraksis. Köpenhamn:Forskningsenheden for almen praksis og afdelning for almen medicin, Köpenhamns universitet; 2008.
