En 44-årig man kom med ambulans till sjukhusets akutmottagning, sedan han fått svåra besvär med smärta och tryck i övre delen av bröstkorgen. EKG togs i ambulansen, och ännu ett EKG togs på sjukhuset – det senare var normalt. Patienten undersöktes av en ST-läkare, som tolkade besvären som akut gastrit. Läkaren skickade hem patienten med recept på omeprazol och uppmanade honom att återkomma för gastroskopi om besvären inte gick över.
Efter stor tvekan reste patienten en vecka senare på en planerad weekendresa till Holland. Där fick han en stor framväggsinfarkt.
Patienten anmälde ST-läkaren till Ansvarsnämnden. Han hävdar att läkaren inte gjorde de undersökningar hon borde ha gjort och att hennes misstag direkt orsakat hjärtinfarkten. I tro att det rörde sig om magkatarr ställde han inte in resan till Holland, och när han där blev sämre igen väntade han alltför länge med att åka till akuten. Patienten uppger också, att ambulanspersonalen berättat för honom att det första EKG:t inte var normalt.
ST-läkaren säger i sitt yttrande att hon inte hade tillgång till EKG från ambulansen under patientens besök, utan bara det normala EKG som togs på sjukhuset. Ambulans-EKG:t var patologiskt, och om hon haft tillgång till det hade hon handlagt situationen annorlunda. Med den information hon hade, bedömde hon patientens besvär som ännu en episod av refluxbesvär som han tidigare haft.
Ansvarsnämnden fastslår att ST-läkaren tog upp en otillräcklig smärtanamnes. Hon tog fasta på hans tidigare gastritbesvär trots att smärtan denna gång skilde sig markant. Ett normalt EKG vid det akuta insjuknandet utesluter inte ischemisk hjärtsjukdom. Det EKG som togs i ambulansen inger stark misstanke om ischemisk hjärtsjukdom, och läkaren borde ha inväntat detta EKG innan hon sände hem patienten. Felet är varken ringa eller ursäktligt, och läkaren får en erinran.
