Bredsida mot probiotika missar målet

Urban Forsum hävdar i en skarp attack i LT 41/2008 (sidorna 2859-60) att laktobaciller inte har några dokumenterade effekter och beklagar att forskningen om probiotika stöds av stora forskningsfinansiärer.

Han kritiserar bland annat i minst två avseenden en dubbelblind placebokontrollerad studie som vi och flera medarbetare är ansvariga för [1]. För det första skriver han att vi skulle hävda att probiotika förebygger eller botar allergi hos småbarn Vi har inte påstått att så är fallet, vare sig i den aktuella artikeln, i en färsk översiktsartikel som en av oss var medförfattare till [2] eller i något av de många kongress- och symposieföredrag som vi inbjudits att hålla.

Vår studie, som i en färsk metaanalys [3] bedömdes högt från kvalitetssynpunkt, var dock uppmuntrande i det att förekomsten av IgE-associerad sjukdom vid två års ålder var klart lägre hos barn vars mödrar behandlades med laktobaciller än hos barnen i gruppen där mödrarna och barnen fick placebo. Effekten kvarstod efter att vi justerat för ett antal möjliga störfaktorer. Tillförsel av stammen till mödrarna påverkade cytokinsammansättningen i deras bröstmjölk [4].

Forsum kritiserar oss sedan för att inte kunna bevisa att de tillförda bakterierna verkligen koloniserar tjocktarmen. Frågan är inte väsentlig ur klinisk synvikel. Det finns inget som talar för att kolonisering av just tjocktarmen skulle vara en förutsättning för klinisk effekt.
Flera olika stammar av Lactobacillus reuteri förekommer naturligt i gastrointestinalkanalen, och Forsum har rätt i att det inte finns någon metod att skilja dem från varandra. Att vår stam överlever tarmpassagen är dock uppenbart, eftersom de barn som fick L reuteri i vår [5] och tidigare studier [6] hade signifikant högre förekomst av L reuteri i avförings-proverna vid alla provtagningstillfällen än barn som fått placebo.

Forsums kritik mot att forskningsfinansiärer stöder probiotikaforskning är märklig. Området är aktuellt, potentiellt viktigt och kan kanske i framtiden bli en möjlig väg till att förebygga inte bara allergier utan även diabetes och annan autoimmunitet.
Den kliniska dokumentationen hittills har sammanfattats i flera metaanalyser som konkluderar att probiotika förkortar durationen av infektiös spädbarnsdiarré [7, 8], sannolikt förebygger diarré vid behandling med bredspektrumantibiotika [9, 10] samt minskar risken för nekrotiserande enterokolit hos prematurer [11].
Behandlingseffekten vid spädbarnskolik är uppmuntrande med bättre effekt på skriktid än gängse »kolikdroppar« [12], liksom skriktid, avföringar och regurgitation hos prematurer [13]. Är det inte självklart att mikro-biell ekologi och probiotikaforskning är potentiellt viktiga forskningsområden som bör stödjas?

Det är litet förvånande att Forsum, som ju är bakteriolog, okritiskt buntar ihop helt olika laktobacillstammar. Termen »probiotika« är inte invändningsfritt definierad och används därför fritt, även för stammar med minimal klinisk dokumentation. Den av oss använda stammen har en gedigen dokumentation vad gäller kliniska effekter och säkerhet. Det gäller förvisso inte alla så kallade probiotika.

*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Den av författarna och andra genomförda studien har haft visst finansiellt stöd av producenten Biogaia AB. Bengt Björkstén är ofta inbjuden föredragshållare om probiotika vid internationella kongresser och seminarier som ibland stöds av olika företag.