ST-analys, STAN, används vid förlossningar som komplement till CTG-övervakning för att följa hur fostret mår. Systemet började införas på svenska sjukhus sedan en svensk studie som publicerades i Lancet 2001 visat att betydligt färre barn som övervakats med STAN visade tecken på syrebrist än barn som inte övervakades med STAN. Rönen presenterades också i en artikel i Läkartidningen nr 48/2004 s 3875–81.
Tekniken har dock varit omdiskuterad, och efter 12 Lex Maria-anmälda incidenter med syrebrist som inte upptäcktes med STAN, beslutade de vetenskapliga råden vid Socialstyrelsen 2006 i samråd med den ansvariga forskargruppen att genomföra en revision av studien.
Uppdraget gick till Ulf Hansson, chef för kvinno- och barndivisionen vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala. De slutsatser han drog fick honom att lämna in en anmälan om forskningsfusk till Lunds universitets rektor Göran Bexell. Denne beslutade i sin tur att låta en oberoende person, professor Kari Teramo vid Universitetssjukhuset i Helsingfors, granska Lancet-studien.
Vid granskningen fann Kari Teramo sammanlagt åtta fall där data i studiedatabas och journalkopior inte stämde överens. Det handlar om fall som borde inkluderats i studien men inte hade blivit det, fall som inte borde varit med i studien och fall där värden avrundats felaktigt med följden att fallen klassificerats fel. I samtliga fall är avvikelserna till fördel för STAN-metoden. När felen korrigerades blev resultatet inte längre statistiskt signifikant. Enligt Kari Teramo »tyder detta mycket starkt på att data har avsiktligt manipulerats«.
Han reagerar också på att metodens upphovsman inte listades som medförfattare, trots att denne haft en central roll i undersökningen. Upphovsmannen har, som Ulf Hanson konstaterade i sin rapport, varit anställd vid det förstag som tillverkar STAN-utrustningen och aktivt deltagit i lanseringen.
Kari Teramos slutsats blir att »saken är ytterst allvarlig och bör leda till en totalrevision av STAN-undersökningen«.
Vad gäller anklagelsen om forskningsfusk menar Göran Bexell att vissa oklarheter fortfarande kvarstår, och har därför beslutat att ärendet ska utredas vidare. Ärendet är så pass angeläget att man inte vill vänta till dess den nya organisationen för att hantera oredlighetsfrågor som regeringen föreslår är på plats, säger Göran Bexell (se artikeln »Fristående expertgrupp ska utreda forskningsfusk«).
– Jag har bett Vetenskapsrådet överväga möjligheten att utreda saken, trots att de lagt ner sin kommitté för frågor om oredlighet i forskningen.
Den traditionella metoden för att övervaka att fostret mår bra under förlossningen är kardiotokografi (CTG), som registrerar barnets hjärtfrekvens. CTG kan dock avvika från det normala trots att syrebrist inte föreligger, vilket kan leda till onödiga kejsarsnitt. Ibland väljer man att därför att komplettera CTG med ett tidskrävande skalpblodprov.
Genom att kombinera CTG med STAN, som digitalt analyserar utseendet hos barnets EKG-kurva, är tanken att man med större precision ska kunna identifiera de fall där kejsarsnitt är nödvändiga.
Trots att den studie som väsentligen bidragit till att systemet införts nu ifrågasätts anser Ellika Andolf, ordförande i Svensk perinatalmedicinsk förening och överläkare vid Danderyds sjukhus, inte att det finns skäl att avstå från STAN, som i dag används vid runt hälften av landets förlossningskliniker.
– Om felen i studien visar sig stämma betyder det inte att STAN är farligt om det används rätt, bara att det inte med säkerhet är bättre än enbart CTG. Då behöver vi fler studier för att kunna värdera STAN, och sådana studier är också på gång.
Ellika Andolf menar att de 12 Lex Maria-fallen mestadels berodde på att tekniken inte hanterades korrekt.
– Det är viktigt när man introducerar en ny metod att inte slänga ut alla andra. Att avgöra om man ska utföra ett kejsarsnitt är ett svårt beslut, och ju fler indikatorer man har, desto bättre. Man trodde ett tag att STAN kunde ersätta skalpblodprov, men det gör man inte längre.