Tromboflebit och svullnad är de dominerande komplikationerna till bruket av perifera venkatetrar (PVK) och anses förekomma i en frekvens som varierar mellan 2 och 67 procent. En mycket mer ovanlig komplikation är kateterrelaterad infektion, som anges till 0,1–0,3 procent. För att undvika dessa komplikationer rekommenderas att PVK regelbundet byts ut. Tidsintervallet varierar mellan olika länder men är för vuxna oftast mellan 48 och 96 timmar.

I en nyligen publicerad studie har man på ett australiskt sjukhus randomiserat och utvärderat 755 patienter, där interventionsgruppen fick sina PVK utbytta vid dysfunktion eller komplikation och kontrollgruppen fick sina PVK utbytta var 72:a timme [1]. Gruppernas grundkarakteristika var lika, med undantag för att interventionsgruppen hade högre frekvens av tidigare flebiter, pågående hudinfektioner och infekterade sår.
I interventionsgruppen användes 679 katetrar, och dessa hade längre användningstid per kateter än de 749 som användes i kontrollgruppen. 26 procent av kontrollgruppens PVK byttes ut efter 72 timmar trots att de fungerade väl och utan komplikationer. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna vad gäller byte på grund av kateterkomplikation eller dysfunktion.
Författarna till studien hävdar att deras studie har visat att rutinmässigt byte av PVK inte påverkar frekvensen katetrar som behöver bytas på grund av dysfunktion eller komplikation. Vidare anger man att det går att spara upp mot 25 procent av kostnaderna associerade med intravenös terapi om man tillämpar strategin att byta PVK vid behov.

Det är förtjänstfullt att författarna ifrågasätter nuvarande rutiner, som bygger på begränsad forskning, men tyvärr har studien ett antal brister. Patientmaterialet synes vara för litet. För att visa att den allvarliga risken för kateterrelaterad infektion inte påverkas krävs betydligt större material.
Vidare är det väl känt att enheter, som i det här fallet, som har speciella »intravenösa team« som sköter kärlaccess i sig har färre komplikationer. Detta gör att man inte automatiskt kan överföra data till sjukhus utan dessa team, vilket är normalfallet i Sverige. Rutinerna för PVK-skötsel är inte redovisade i studien och inte heller följsamheten till dessa rutiner. Kostnadsaspekten är alltid svårvärderad, och man har inte vägt in kostnaderna för eventuellt ökad incidens av kateterrelaterade infektioner.

Sammanfattningsvis kan vi med denna studie som grund inte ta bort rutinen att byta PVK var 72:a timme. Slutsatsen blir, som oftast, att det behövs en större prospektiv randomiserad studie. Denna sammanfattning gör även Dennis G Maki, som är den levande legenden vad gäller infektioner relaterade till intravasala katetrar, i sin kommentar till den aktuella artikeln [2].