En kvinna som är gravid i vecka 5+0 kommer till akutmottagningen klockan 09.00 med intensiva smärtor nedtill i buken. Blodtryck och puls är inte avvikande men intensiv palpationsömhet över livmoder och åt båda sidorna mot äggledare och äggstockar noteras. Graviditetstest i urinen är positivt men ultraljud visar ingen synlig graviditet i livmodern. Patienten läggs in för övervakning. Överläkare A misstänker utomkvedshavandeskap, men beslutar att avvakta med diagnostisk laparaskopi i väntan på HCG-svar. Senare visar sig HCG-koncentrationen i blodet vara 316 IU/L.
Under dagen tilltar smärtorna kraftigt, patienten försämras och har uttalad dödsångest. Läkare B, som tagit över patientansvaret, vill utesluta gastrointestinala skäl till buksmärtan och kontaktar kirurgjouren som dröjer trots påstötningar. Nytt ultraljud under eftermiddagen visar stora mängder vätska i buken. Hemoglobinkoncentrationen sjunker. Klockan 16.15 fastställs så slutligen diagnosen extrauterin graviditet och det beslutades om akut operation, något som inte verkställs förrän nästan tre och en halv timme senare. Då är Hb-värdet 69 g/l.
Patienten och hennes ombud har anmält ansvarig personal till Ansvarsnämnden för bristande rutiner, fel diagnos, dåligt omhändertagande samt dålig respekt och omtanke.
Nämnden finner det märkligt att läkare B, som tjänstgjorde från 12.00 och fram till operation, trodde att kirurgjouren skulle kunnat bidra med en rimlig differentialdiagnos. Han borde i första hand konsulterat överläkarna på den egna kliniken om han var osäker. Ett korrekt handläggande hade enligt Ansvarsnämnden varit att redan mitt på dagen operera direkt på smärtindikation. Att vänta tio timmar på operation för vad som från allra första början visade symtomatologi som vid utomkvedshavandeskap är anmärkningsvärt lång tid enligt Ansvarsnämnden, som anser att den läkare som tjänstgjorde under större delen av dagen fördröjde processen genom att gå omvägen via kirurgjouren. Läkare B får en erinran.
