Läkares grundutbildning tar fem och ett halvt år. Därefter tar AT och ST vid. Men den allra mest omfattande utbildningen av läkare pågår under hela yrkeslivet som formell och informell fortbildning i form av självstudier, peer review, auskultationer och praktisk träning.
– Fortbildning handlar inte bara om hur många dagar om året man får åka på kurs.
Det sa Kerstin Nilsson, gynekolog och ordförande i Läkaresällskapets utbildningsdelegation under torsdagens symposium om läkares fortbildning.
– Specialitetsföreningarna har gjort ett fantastiskt arbete med målbeskrivningar för ST, nu är det viktigt att de få gå vidare och se över fortbildningen, sa Hans Hjelmqvist, ordförande i Läkarförbundets utbildnings- och forskningsdelegation.
Trots att det finns ett europeiskt konsensusdokument som tar ställning mot obligatoriskt CME-poängsystem (continuing medical education) för läkare, inför flera länder just detta, och några går så långt som att införa recertifiering av läkare.
– En paradox eftersom man vet att det inte gör så stor nytta, sa Hans Asbjørn Holm, norsk internmedicinare och veteran inom utbildnings- och kvalitetsfrågor.
Några planer på recertifiering eller ens obligatorium finns inte i Sverige, men Läkaresällskapet och Svenska läkarförbundet har en gemensam arbetsgrupp med fokus på fortbildning. Gruppen planerar ett möte med specialitetsföreningarna till våren och hoppas att redan nästa höst kunna presentera ett policydokument.
Hans Hjelmqvist representerar Läkarförbundet i gruppen och säger att tyngdpunkten måste ligga på att det ska finnas tid och strukturell möjlighet till fortbildning.
Kerstin Nilsson poängterade att fortbildning inte kan betraktas som något fristående från resten av en läkares verksamhet utan måste kopplas till hela den professionella aktiviteten. Detta avspeglas också då många länder alltmer går ifrån CME-poäng, enligt Hans Hjelmqvist samma sak som poäng för närvaro, och i stället talar man i termer av CPD (continuing professional development), ett större begrepp som omfattar CME men även annat som inte är ren medicinsk kunskap, som till exempel ledarskap, etik och kommunikation.
Från auditoriet kom förslag på att införa ett system motsvarande Spur-inspektioner även för fortbildning samt »studierektorer« för fortbildning, något som allmänläkarna redan infört i form av fortbildningssamordnare.
Hans Hjelmqvist bekräftade att arbetsgruppen också funderat på Spur-modellen och även någon form av fortbildningssamordnare.
– Men det kanske inte ska se likadant ut i alla specialiteter, kanske inte ens inom specialiteterna, sa han och anknöt till vad Hans Asbjørn Holm sa om mikrosystem.
– Kärnan är mikrosystemen, de små frontlinjeenheterna, det är där man kan få till stånd förändring! sa Hans Asbjørn Holm.