Prevalensen av diabetes ökar långsamt i Sverige trots oförändrad incidens, vilket pekar mot förbättrad överlevnad hos personer med diabetes. Aktuella amerikanska studier har visat att dödligheten hos diabetiker har avtagit under de tre senaste decennierna, men bara hos män. Därför analyserade vi dödligheten hos diabetiker i Sverige över tid.

Genom samkörning av den årliga ULF-undersökningen (Undersökning av levnadsförhållanden) från åren 1980 till 2004 med dödsorsaksregistret kunde vi jämföra mortaliteten hos de individer, i åldrarna 40–84, som angav diabetes som kronisk sjukdom (3589) med mortaliteten hos individer utan diabetes (85865).
Den åldersjusterade mortaliteten över fem år jämfört med den hos icke-diabetiker var fördubblad hos diabetiska män över hela tidsperioden. För diabetiska kvinnor var mortalitetsrisken initialt 2,5, med en påtaglig minskning under perioden 1995–1999 till 1,45, men den ökade till 1,9 under perioden 2000– 2004. Justering för känd kardiovaskulär sjukdom, hypertoni, rökning och socioekonomi förändrade inte resultatet.
För varje ny kohort noterades förbättrad överlevnad; för kvinnor framträdande redan under 1990-talet men för män först under de senaste åren (se diagrammen). Tioårsöverlevnaden för diabetiska män ökade från 41,4 till 51,5 procent och för diabetiska kvinnor från 43,7 till 61 procent (se diagrammen). 15-årsöverlevnad ökade från 26 till 36 procent hos både män och kvinnor med diabetes.
Således har diabetikers överlevnad förbättrats markant under de senaste 20 åren, mer påtagligt för kvinnor med diabetes, som därmed minskade sin relativa dödlighet jämfört med den hos icke-diabetiska kvinnor. Fynden talar för behov av ytterligare satsningar på riskfaktorreduktion, speciellt hos män med diabetes.




Åldersjusterad överlevnad hos män och kvinor med diabetes i ULF 1980–2004.