– Det absolut viktigaste är att vi har fått alla att följa basala hygienrutiner och klädregler.
Det säger Tomas Isaksson, överläkare och sektionschef på ortopedkliniken vid Piteå älvdals sjukhus, när han ska förklara det goda resultatet.
– I början tyckte jag det verkade löjligt att vi skulle behöva påminna om detta. Precis som alla andra sjukhus i Sverige hade vi ju redan regler för kläder och hygien. Men problemet är att reglerna inte följs.
Omkring tio procent av alla patienter på svenska sjukhus beräknas drabbas av en vårdrelaterad infektion. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, har satt som mål att halvera denna andel till fem procent till slutet av nästa år.
På ortopedkliniken i Piteå har man redan tagit itu med detta problem. Sedan början av 2006 driver man där ett projekt för att minska infektionerna, inom ramen för SKL:s initiativ VRISS (Vårdrelaterade infektioner ska stoppas).
Idén till projektet föddes när ortopeden i Piteå 2005 fick ansvaret för alla primära höft- och knäplastiker i hela Norrbotten, och därmed gick upp från drygt 150 sådana operationer per år till cirka 650. Samtidigt byggdes operationsavdelningen om, och Tomas Isaksson kände att man behövde skaffa sig ett bättre grepp om infektionssituationen.
– Det är inte så vanligt med infektioner efter ortopediska ingrepp, men när de inträffar kan de bli kostsamma och orsaka stort lidande för patienten, förklarar han. Särskilt gäller detta djupa protesinfektioner, där det kan krävas nya operationer och i värsta fall behandlingar under flera år.
– När vi startade visste vi inte hur vanligt det var med infektioner hos oss. När patienten gick hem, fick han eller hon bara ett papper i näven att de skulle kontakta oss om de fick någon komplikation. Inte heller hos det svenska höftregistret fanns tillförlitlig information. Men vi visste i alla fall att vi hade över 2 procent djupa infektioner – och det var alldeles för mycket.
För att kunna registrera alla komplikationer bestämde man sig därför att ringa hem till alla patienter fyra veckor efter att de blivit utskrivna, med nya uppföljningar efter fyra månader och ett år. Som mål för projektet satte man under 0,5 procent djupa infektioner, under 5 procent ytliga infektioner och 100 procents följsamhet av hygienrutiner och klädregler.
De målen har uppfyllts. De senaste siffrorna, för i år, är 0,33 procent djupa infektioner och 4,2 procent ytliga. Följsamheten till hygien- och klädregler, som före projektet låg på cirka 60 procent, ligger nu på 95–100 procent.
– För att ingen ska behöva ha egen klocka på sig har vi satt upp väggklockor överallt, och det finns många fler handspritbehållare nu än tidigare. Det ska vara lätt att göra rätt, säger Tomas Isaksson.
Arbetet har drivits av ett tvärprofessionellt team och en mängd olika förbättringsförslag har prövats. Bland viktiga förbättringar, förutom att följa kläd- och hygienreglerna, nämner han att hela personalen fått utbildning i steril såromläggning, och att man lyckats skapa en följsamhet till reglerna i hela vårdkedjan – det räcker inte med hundraprocentig hygien i operationssalen, om det sviktar i andra led.
Resultaten registreras kontinuerligt och följsamheten till hygien- och klädregler mäts med täta mellanrum. I början kontrollerades detta var fjortonde dag, numera ungefär en gång i månaden, och Tomas Isaksson redovisar månadens resultat på personalmötena.
– Om man inte mäter slarvar folk, säger han. Under sjuksköterskestrejken i våras hann vi inte mäta. Sedan kom sommaren, och när vi började mäta igen hade det gått tre månader. Då var följsamheten till hygien- och klädregler nere i cirka 70 procent – den lägsta siffra vi haft sedan projektet började. Det visar hur viktigt det är med täta mätningar och snabb återkoppling.
I höst har projektet i Piteå gått vidare till att även ta upp vårdrelaterade urinvägsinfektioner. Före start drabbades cirka 4 procent av patienterna, och målet är att få ner den siffran till under 2 procent.
Att Tomas Isaksson som läkare och chef är så engagerad i frågan har betytt mycket för resultatet.
– Blir det komplikationer är det ju jag som ortoped som ska in och städa, säger han. Det är besvärligt, kostsamt och ett stort lidande för patienten. Med en liten insats kan man förebygga detta, och då är oerhört mycket vunnet.
– Det är viktigt att vi som läkare går före. Om inte vi som leder gör rätt, får vi aldrig genomslag för förbättringar.