Under de senaste två åren har forskare vid Lunds universitet och Karolinska institutet sökt svar på frågan om teamarbete kan vara nyckeln till en bättre arbetsmiljö för läkare i hälso- och sjukvården. Genom intervjuer och observationer av arbetet vid en intensivvårdsavdelning, där flerprofessionella team finns, och en akutmottagning, där organiserat teamarbete inte förekommer, fann man att det egentligen inte handlar om »team eller inte team«. Snarare om kvaliteten på teamarbetet.
– Det är en fråga med komplexa mekanismer och det krävs mer än att fösa ihop folk. Flerprofessionella team kan definitivt vara en del av det som gör att det blir en bättre arbetsmiljö, men då behövs det bra ledarskap och en organisation som klarar av att bära upp teamet. Det krävs också att man har ett långsiktigt mål och att man arbetar medvetet med gemensamma mål och värderingar, säger Gudbjörg Erlingsdóttir, universitetslektor och docent i arbetsmiljöteknik vid Lunds universitet, som sedan hösten 2015 lett projektet.
Studien visar också att läkarna på IVA generellt är mycket positiva till att arbeta i team och att de dessutom är betydligt nöjdare med sin arbetsmiljö, jämfört med läkarna på akuten.
Trots att akutmottagningen inte hade någon uttalad organisation för teamarbete menade en del av läkarna att man arbetar i team. Främst handlade det då om det akuta skedet när varje person tilldelas en tydlig roll. Beskrivningarna av hur det teamarbetet såg ut skiljde sig dock åt mer än bland läkarna på IVA. Några av akutläkarna upplevde också att man inte tillhörde teamet på samma sätt som sjuksköterskorna och undersköterskorna. Enligt Gudbjörg Erlingsdóttir är läkarens möjlighet till närvaro och delaktighet i teamet en viktig del för att det ska fungera. På så sätt skapas en identitet och tillhörighet med avdelningen som leder till trygghet.
– Läkarna på IVA pratade om att ta hem sina patienter till avdelningen, och sa att »hos oss är vi trygga«. Det skapas då en gemensamhet, med ett gemensamt mål och gemensamt sätt att se på vård.
Gudbjörg Erlingsdóttir har i en tidigare studie utvärderat en omorganisation på en vårdcentral, där arbetet förändrades till att vara mer inriktat på flerprofessionella team. Ett resultat där var att läkarna upplevde att de var mindre ensamma och att hela teamet fanns till för att hjälpa varandra. Och hon tror att bilden av läkaren som den starka solitären kan bli en belastning och stressfaktor.
– Även om läkare i många situationer är den som är medicinskt ansvarig och måste ta beslut, så tror jag att man i ett teamarbete kan känna trygghet i att man är fler. I intervjuerna med läkare på IVA svarade många att det generellt sett är läkare som har svårast att arbeta i team, just för att man har så mycket identitet i att vara solitären.
Gudbjörg Erlingsdóttir är också noga med att påpeka att olika verksamheter har olika möjligheter att arbeta i flerprofessionella team. Förändringsprocessen kräver tid och resurser, vilket är svårt att få till på en del arbetsplatser. Intensivvårdsavdelningens egen uppföljning visar att teamarbetet höjt vårdkvaliteten, ökat genomströmningen av patienter och på så sätt frigjort resurser. En del av budgeten kunde då användas till förbättringsåtgärder och för att skapa utrymme för gruppdiskussioner utanför arbetsplatsen. Men det är inget som är gjort i en handvändning.
– I vården letar man väldigt ofta efter någon form av quick fix – det får inte kosta, det ska vara besparande och det ska fixa allt över en natt. Så går det inte till i verkligheten. Vill man uppnå en långsiktig förändring, så måste man arbeta väldigt medvetet och målinriktat. Det är ett jobb som måste få ta tid.
Om projektet:
Projektet finansieras av AFA-försäkring och är genomfört av forskare vid Lunds universitet och Karolinska institutet.
I studien har två avdelningar/kliniker i Region Skåne undersökts – en där man arbetade i team och en där teamarbete inte uttalat förekommer.
Den IVA-avdelning som valdes ut tillhör ett sjukhus med tämligen stort upptagningsområde. Avdelningen har tio intensivvårdsspecialister och runt 6 ST-läkare, 90 sjuksköterskor respektive 90 undersköterskor. Avdelningen har 12 bäddar uppdelade på 8 rum och varje läkare ansvarar för 2 salar.
Den akutmottagning som studerats finns på ett medelstort länssjukhus och bemannas inte av fasta läkare, utan specialister från andra kliniker. Till störst del bemannas akuten av ST-läkare. Totalt roterar 70 läkare där och den fasta omvårdnadspersonalen består av runt 90 sjuksköterskor, undersköterskor och administrativ personal.
Studien hade tre delar: semistrukturerade djupintervjuer med läkare och ledning, observationer samt gruppintervention. Den sistnämnda delen genomfördes enbart på IVA eftersom läkarna på akuten inte hade möjlighet att medverka.
I projektet ingår även en studie bland läkare inom Stockholms läns sjukvårdsområde. I den har totalt 52 läkare deltagit i sex olika samtalsgrupper under ett år.