Att sätta in knä- eller höftledsproteser är mycket vanliga operationer vid svenska ortopedkliniker. De allra flesta av dessa operationer går bra, men efter 1–2 procent av knäledsplastikerna och cirka 0,5 procent av höftledsplastikerna drabbas patienterna av djupa sårinfektioner.
– När en sådan infektion inträffar får den stora konsekvenser, förklarar professor Olle Svensson, ordförande i Svensk ortopedisk förening och verksam vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
– En infektion kring en främmande kropp är svår att få att läka. Att reoperera är väldigt dyrt, och många patienter blir aldrig riktigt återställda. Därför har vi valt att rikta in projektet mot denna typ av infektioner.
Projektet har döpts till PRISS (Protesrelaterade infektioner ska stoppas), och Olle Svensson sitter med i styrgruppen tillsammans med representanter för andra berörda yrkesorganisationer för läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster.
Under hösten har man inom projektet utvecklat ett självvärderingsinstrument med ett antal frågor som går igenom kritiska moment under hela processen – från urval av patienter för operation till uppföljning av eventuella infektioner upp till tre månader efter operationen.
Nu i februari ska detta instrument börja testas vid fyra ortopedkliniker av olika storlek: vid Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm och sjukhusen i Sundsvall, Hässleholm och Lindesberg. Klinikledningen och de anställda ska själva gå igenom verksamheten, följt av en kollegial revision av ett externt, tvärprofessionellt team.
Om testomgången utfaller väl kommer alla landets drygt 80 ortopedkliniker och verksamheter inbjudas att delta, med start i höst.
Projektet drivs alltså av yrkesorganisationerna, men det får ekonomiskt och administrativt stöd av LÖF, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag. Det är LÖF som betalar ersättningar till personer som skadas i vården, och man stödjer sedan tidigare ett liknande projekt för att minska förlossningsskador.
– Vi engagerar oss i sådant som minskar risken för att patienter skadas, säger Kaj Essinger, vd för LÖF. De här skadorna medför stora kostnader för både oss och landstingen, men också stora mänskliga tragedier.
De inventeringar som ska göras på klinikerna syftar inte till att skapa ny kunskap. Det handlar inte om forskning, utan om att skapa medvetenhet och förbättra rutinerna, understryker Olle Svensson:
– Vi vet redan vad som behöver göras. Problemet är att denna kunskap inte används till hundra procent. Exempelvis är det bara cirka hälften av patienterna som får antibiotikaprofylax på korrekt sätt inför operationen.
Allra viktigast med inventeringarna är att klinikerna sätter fokus på sin verksamhet, och går igenom och mäter vad de gör. Det säger Stephan Stenmark, överläkare på infektionskliniken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå och representant i projektets styrgrupp för Svenska infektionsläkarföreningen.
Men han pekar också ut några enskilda moment som är kritiska: urvalet av patienter för operation, att patienten är optimerad för operationen, och att antibiotikaprofylax ges på korrekt sätt. Uppföljningen när patienten har lämnat sjukhuset är också viktig, betonar han:
– Patienten måste veta precis vad som kan vara tidiga tecken på infektion och vart han eller hon då ska vända sig – till den klinik där operationen gjordes, inte till vårdcentralen eller sjukvårdsupplysningen. Detta ska patienten få både muntlig och skriftlig information om. Så är långtifrån alltid fallet i dag.
Ingrid Höglund-Karlsson är sjuksköterska på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och ordförande i Ortopedsjuksköterskor i Sverige. Hon ser det som avgörande att projektet drivs tvärprofessionellt av alla de berörda yrkesgrupperna:
– Det är en jättestyrka att hela teamet runt patienten är med, säger hon. Man lär känna varandras områden, och det ökar respekten mellan professionerna.
– Det viktigaste för att minska infektionerna är väldigt basala saker, som att alltid iaktta handhygien och klädkodex. Har man precis haft en kampanj brukar det gå bra ett tag, men så fort man slutar prata om det tappar man farten. Så man måste påminna om detta hela tiden.
Även de andra deltagarna i styrgruppen betonar vikten av att det är yrkesgrupperna som driver projektet:
– Det är enda sättet att få med professionerna, säger Olle Svensson. Genom att appellera till entusiasm och yrkesstolthet får vi en helt annan genomslagskraft än om det kommer direktiv uppifrån. Vi planerar nu att engagera Reumatikerförbundet också, så att även patienterna kan bli delaktiga.
Olle Svensson tycker att fler medicinska specialiteter borde starta liknande projekt:
– Det här sättet att arbeta är förmodligen mycket kostnadseffektivt. Man inventerar de viktigaste problemen och ser till att rutinerna följs. Dagens sjukvård är en komplex verksamhet i högt tempo. Men det allra dyraste man kan göra är att göra fel.
Olle Svensson, professor, ordförande i Svensk ortopedisk förening.
Kaj Essinger, VD för Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag.
Stephan Stenmark, överläkare infektionskliniken Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.
Ingrid Höglund-Karlsson, sjuksköterska, ordförande Ortopedsjuksköterskor i Sverige.
