En kvinna i 60-årsåldern med Bechterews sjukdom ramlade inne på en toalett och slog huvudet i väggen. Hon fick hjälp att ta sig till universitetssjukhusets akutmottagning där hon undersöktes av en ST-läkare i akutsjukvård och internmedicin. Patientens nacke var kraftigt framåtböjd men ST-läkaren fick uppfattningen att det berodde på Bechterews sjukdom och inte var något nytillkommet. ST-läkaren noterade att musklerna mot axlarna och skulderbladen var stela och ömmade, men fann ingen ömhet vid tryck över halsryggraden och taggutskott. Inte heller gjorde ST-läkaren några övriga neurologiska fynd som talade för skelettskada. Patienten fick en smärtstillande spruta och skrevs ut till hemmet.
Tolv dagar senare återkom patienten eftersom smärtan och stelheten inte gav med sig. En röntgenundersökning visade då en fraktur mellan halskota C6 och C7. Dagen efter opererades patienten och efter en knapp vecka skrevs hon ut med stödkrage att ha på sig i tolv veckor samt ordinerades smärtstillande läkemedel.
Patienten har anmält ST-läkaren till Ansvarsnämnden för fel i vården. Hon är kritisk till att ingen röntgenundersökning gjordes vid det första akutbesöket. Patienten gick med en obehandlad bruten nacke utan stödkrage i nästan två veckor och ställer sig frågan vilka effekter det i värsta fall kunde ha fått.
ST-läkaren hänvisar i sitt yttrande till de riktlinjer för handläggning av nackskador som används vid universitetssjukhusets akutmottagning (ATLS och Canadian C-spine rules), och hävdar att hon har de stöd i dessa när hon beslutade att inte röntga patienten.
Ansvarsnämnden menar att de riktlinjer som ST-läkaren följde inte är helt tillämpbara på patienter med Bechterews sjukdom eftersom symtomen vid Bechterews sjukdom är ofta stelhet i nacke och rygg vilket gör att det är svårt att uppfatta rörelseinskränkningar som uppstår efter trauma. Dessutom drabbas den stela ryggraden lätt av frakturer, som ofta har karaktären av sprickor och därför inte ger så tydliga symtom. Ansvarsnämnden menar att detta gör att man bör vara mycket generös med röntgenundersökningar av ryggen efter trauma hos patienter med Bechterews sjukdom. Ansvarsnämnden är alltså är kritisk till att ST-läkaren inte tog initiativ till en röntgenundersökning. Trots det föranleder händelsen ingen disciplinpåföljd eftersom nämnden menar att en ST-läkare i akutsjukvård och internmedicin inte kan förväntas besitta samma kunskaper om handläggning av trauma hos patienter med Bechterew som till exempel en ortoped eller reumatolog.
Händelsen har också blivit Lex Maria-anmäld till Socialstyrelsen, som bland annat understryker vikten av att handledarfunktionen ses över för utbildningsläkare som är oerfarna i sin specialitet.
