Kampanjen pågår under årets första tre månader och har fokus på Universitetssjukhuset i Linköping. Det är på de stora universitetssjukhusen som problemet med »gråzonspatienterna« är tydligast, säger Rani Toll, styrelseledamot i Östergötlands läkarförening och initiativtagare till kampanjen:
– Verkligheten i dag är att minst 20 procent av patienterna läggs in på fel avdelning. De hamnar på en annan avdelning än den som primärt önskats utifrån deras vårdbehov.
Rani Toll är ST-läkare på akutkliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping. Redan när hon för fem år sedan gjorde sin första AT-tjänstgöring på akutmottagningen, reagerade hon mot att patienterna ofta inte kunde läggas in utifrån medicinska kriterier, utan helt enkelt där det fanns plats. Läget har inte blivit bättre sedan dess, och nu väntar nya sparbeting. Problemet gäller framför allt en växande grupp äldre patienter med flera olika sjukdomar, säger hon:
– Många behöver vård på en bredare kirurgisk, medicinsk eller geriatrisk avdelning. Men dessa är ofta överfulla, så patienten hamnar i stället på njurkliniken, ögonkliniken eller varhelst det råkar finnas en ledig plats. Denna situation hotar patientsäkerheten, och leder dessutom till ökade kostnader: varje förflyttning av en patient till en ny avdelning förlänger vårdtiden med minst ett dygn.
En grundläggande orsak till problemen är den allmänna bristen på vårdplatser. Men det handlar också om samarbetet mellan klinikerna och den ökade specialiseringen, anser Rani Toll:
– De högspecialiserade klinikerna har listor på exklusionskriterier, som utesluter även vissa patienter inom den egna specialiteten. Generellt sett vill de inte ha patienter som de inte kan göra någon intervention på – till exempel PCI, trombolys, angiografi eller operation.
– De har begränsat antal platser, och jag kan förstå att de vill använda dem för att uppnå resultat. Men som akutläkare står jag ju kvar med patienten som jag måste placera någonstans. Jag saknar att en övergripande ledningsgrupp på sjukhuset tar ansvar för situationen.
Ett mål med kampanjen är att få läkarna att skriva fler avvikelserapporter, som kan leda till händelseanalyser och därmed ligga till grund för organisationsförbättringar. I dag står läkarna för omkring 10 procent av avvikelserapporterna i Östergötlands landsting, och de är mindre flitiga att rapportera än exempelvis sjuksköterskor och arbetsterapeuter.
Var fjortonde dag skickar kampanjledningen ut ett rundmejl till läkarföreningens medlemmar, med aktuell statistik och ett avidentifierat patientfall som belyser situationen på Universitetssjukhuset. Det första mejlet, med statistik för första halvan av januari, visar att problemen är stora: 27 procent av de patienter som lades in via akutmottagningen hamnade på en annan avdelning än den primärt önskade, och den patient som fick vänta längst på akutmottagningen väntade i 14 timmar.
Bättre avvikelserapportering är viktig, men ger inte hela bilden. Det säger Annica Öhrn vid Patientsäkerhetsenheten hos landstinget i Östergötland:
– Även med ett bra system rapporteras inte mer än 20–30 procent av alla avvikelser. Rapporteringen måste kompletteras med andra metoder, till exempel strukturerad journalgranskning.
Annica Öhrn var fram till för några månader sedan chef för Patientsäkerhetsenheten, men arbetar nu med ett projekt som handlar om just vårdplatsbrist och patienter som hamnar mellan stolarna. I det projektet gjorde man nyligen en inventering av situationen på alla avdelningar inom de ortopediska, kirurgiska och medicinska specialiteterna vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Man gick helt enkelt runt på alla de avdelningarna en viss dag och frågade om alla patienter låg på rätt ställe. På de sammanlagt 320 vårdplatser som inventerades visade det sig att hela 78 patienter låg på fel ställe – det motsvarar 24 procent. 19 av patienterna borde ha vårdats på en annan klinik, medan resten borde ha vårdats på en annan, oftast lägre, vårdnivå.
Troligen kommer projektet att leda till en omfördelning av platserna mellan klinikerna, säger Annica Öhrn:
– Hamnar patienterna på fel ställe blir vårdtidena längre. Kan vi lägga dem rätt från början, så kommer det att frigöra vårdplatser.
Rani Toll håller med om att det kan behövas en omfördelning av platser mellan klinikerna. Men det räcker knappast, anser hon:
– Jag tror också man behöver bättra på det totala antalet platser. I dag har Sverige minst antal sjukhusplatser per invånare i Europa. På vissa områden, speciellt geriatrik, behövs definitivt förstärkningar.
