En 46-årig kvinna hade besvär med »skinnbitar« som hängde utanför slidmynningen. Distriktsläkaren remitterade till gynekolog som bokade in henne för operation. Patienten led sedan tidigare av panikångestattacker som behandlades med alprazolam.
När ingreppet skulle utföras lades lokalbedövning kring ärrvävnaden. Patienten blev rädd och bad om sina tabletter. När gynekologen sedan lade snitt kring ärrvävnaden förlorade patienten medvetandet och fick ett krampanfall. Enligt gynekologen kom patienten dock snabbt tillbaka och var hela tiden cirkulatoriskt stabil.
Patienten har anmält gynekologen till Ansvarsnämnden. Efter ingreppet blödde hon i en vecka och sökte sin distriktsläkare för det. Då konstaterades att gynekologen inte tagit bort »skinnbitarna« utan skurit i gammal ärrvävnad så att en bit av blygdläppen tagits bort. Patienten känner sig könsstympad och uppger att hon har sveda och svårigheter att genomföra samlag.
Gynekologen menar att patienten och han var överens om att ärrvävnad skulle avlägsnas. När patienten svimmat konstaterade han att ingreppet inte gick att fullfölja utan försökte få blodstillning och lade om såret.
Ansvarsnämnden är mycket kritisk. Journalanteckningarna är bristfälliga om vad ingreppet gällde och vilken sorts bedövning som användes, och saknar uppgifter om puls och blodtryck när patienten svimmat. Ansvarsnämnden är också mycket tveksam till att gynekologen utförde ingreppet under lokalbedövning när han kände till patientens panikångest, och han borde absolut inte fortsatt efter att patienten svimmat och krampat. Gynekologen får en varning.