USA är det land i världen som har flest feta. Otaliga exempel finns på hur portionsstorlekarna av bl a snabbmat har ökat. Intressant är emellertid att denna nya attityd till portionsstorlekar slår igenom också i kokböckerna.

Wansink och Payne har gått igenom en klassisk amerikansk kokbok, »The joy of cooking«, från 1936 och 70 år framåt. De hittade 18 recept, som har återkommit i varje upplaga sedan bokens tillkomst. De fann att det totala kaloriinnehållet ökade för 14 av de 18 recepten och att medelinnehållet i en maträtt ökade från 2 100 till 3 100 kalorier. Detta berodde på både tillagningstekniken och receptkomponenterna men också på den föreslagna portionsstorleken.
Receptet på kycklinggumbo räckte till 14 portioner på 228 kalorier i 1936 års upplaga men till bara 10 portioner à 576 kalorier år 2006. Ofta har kokboksförfattarna följt med den allmänna trenden i samhället. Den som bakat brownies i samma eldfasta form skar för 40 år sedan upp hela kakan i 30 bitar men vid millennieskiftet i bara 15 bitar.
Matvaror har blivit relativt billigare än de var under 1930-talet, och man kan alltså kosta på sig större portioner även av det skälet. Mycket av forskningen kring portionsstorlekar utgår från att det som tillagas och serveras också blir uppätet – men därom vet man egentligen mycket lite. I USA är ju portionerna ofta så stora att det är vanligt och socialt helt acceptabelt att lämna på tallriken utan att detta uppfattas som oförskämt, ens av husets värdinna. Därför vet man sällan hur många kalorier av varje portion som faktiskt konsumeras.