Världens största retrospektiva studie av rapporterade fallolyckor på sjukhus visade att en tredjedel av alla avvikelserapporter i National Reporting and Learning System (NRLS) i England och Wales var just fallolyckor [1]. Totalt analyserades 206350 rapporter om fallolyckor under ett år från totalt 472 sjukhus, vilket var cirka en tredjedel av alla avvikelserapporter i databasen.
Trots det mycket höga antalet fallrapporter var det bara mindre än en fjärdedel av sjukhusen som bedömdes ha hög kvalitet på sin fallrapportering, vilket bla innebär att antalet fallolyckor kan ha varit avsevärt högre. Annan forskning visar dessutom att rutinmässig fallrapportering jämfört med vetenskapliga studier underrapporterar fallolyckor med 30­–50 procent. Fallolycksstudier av hög kvalitet rapporterar som regel att en mindre andel av fallen orsakar skador, vilket tyder på att framför allt icke-skadefall underrapporteras. Forskning har emellertid också visat att många fallolyckor som orsakar frakturer, särskilt andra frakturer än höftfrakturer, också underrapporteras.
Fallolycksrapporterna från de 102 sjukhus som bedömdes ha god kvalitet på sin fallrapportering redovisade att drygt en tredjedel av fallolyckorna orsakade någon form av skada. Förekomsten av fallolyckor per 1000 vårddagar varierade mellan 2,1 och 8,4 på olika typer av dessa sjukhus med god fallrapportering. Det innebär att det på varje vårdplats på vissa sjukhus inträffade upp till 3 fallolyckor per år eller att det på en vårdavdelning med 24 vårdplatser inträffade ca 70 fallolyckor per år och följaktligen cirka en skada på grund av fall varannan vecka. I databasen rapporterades totalt 64144 lätta skador, 7506 måttliga skador, 1230 allvarliga skador och 26 dödsfall. Dödsfallen inkluderade bara omedelbara dödsfall och inte sena dödsfall efter tex höftfrakturer.
Fallrisken ökade med ökande ålder och var högst hos dem som var 85 år eller äldre, som ju dessutom har störst risk att skada sig vid ett fall på grund av ökad skörhet. Manligt kön var också en riskfaktor för ökad fallrisk på sjukhus, vilket skiljer sig från hemmaboende äldre människor, där kvinnor drabbas av fler fallolyckor och fler frakturer. Risken att falla var högst tidigt på morgonen, före och efter lunch samt mellan 7 och 8 på kvällen.
Nordiska studier har visat att 7­–8 procent av alla höftfrakturer inträffar på sjukhus och att över 95 procent av alla höftfrakturer orsakas av fallolyckor [2-4]. Detta innebär att risken att drabbas av fallolyckor och fallskador är mer än tio gånger högre på sjukhus än utanför. Dessa siffror talar för att de engelska siffrorna troligen är en kraftig underskattning av antalet allvarliga fallskador på sjukhus. Att fallolyckor och fallskador är så vanliga på sjukhus beror troligen främst på att de som vistas där är påverkade av akuta sjukdomssymtom och/eller akuta läkemedelsbiverkningar och att en stor andel faller då de är akut förvirrade av sådana orsaker.
Trots att fallolyckor orsakar mycket lidande, förlängda vårdtider och bestående funktionsnedsättning, med stora kostnader för både sjukvården och äldreomsorgen, finns det endast ett fåtal randomiserade interventionsstudier på området. En svensk studie visade att fall och fallskador på sjukhus efter höftfrakturer kunde minskas med mer än två tredjedelar delar genom att förebygga och behandla orsaker till förvirringstillstånd, alltid identifiera individer med hög fallrisk och systematiskt förebygga och behandla olika fallriskfaktorer [3]. Fallpreventionsprogrammet hade störst effekt hos individer med demenssjukdom, den patientgrupp som tillsammans med personer som haft stroke har störst fall- och frakturrisk. Liknande program borde omedelbart införas på alla svenska sjukhus, då man både förhindrar onödigt lidande och kraftigt kan minska samhällskostnaderna för fallolyckor.



Foto: SPL/IBL
Akut förvirring är en vanlig orsak till fallolyckor på sjukhus.