Rück bör utvärdera tidigare resultat av djup hjärnstimulering

I Läkartidningen 7/2009 kommenterar Christian Rück [1] under vinjetten »Nya rön« en nyligen publicerad studie från Frankrike om djup hjärnstimulering (deep brain stimulation, DBS) av subtalamiska kärnan vid tvångssyndrom [2].
Rück nämner i sitt inlägg att »världens första DBS-behandling för OCD [obsessive compulsive disorder, min anm] genomfördes i Sverige av Björn Meyerson för mer än tio år sedan«. Jag vill erinra mig att i Läkartidningen 30-31/2001 publicerades en artikel av Peter Örn [3] där det framgick att »Redan 1999 prövades kronisk elektrisk stimulering vid OCD. Den första patienten var svensk och behandlades vid Karolinska sjukhuset«. Artikeln nämnde också att »Psykiatri Centrum vid Karolinska sjukhuset deltar nu i en internationell studie där metoden prövas« och att »Nu har en ny uppföljning av pilotstudien genomförts, men resultaten är ännu inte publicerade. Sex europeiska patienter ingår i uppföljningen. Två av dessa är svenska.«
Jag har som kliniskt och akademiskt aktiv inom detta fält noggrant följt den internationella vetenskapliga litteraturen inom DBS för tvångsneuros och har inte funnit en enda artikel eller rapport som utvärderar resultaten hos dessa två patienter från Karolinska sjukhuset som var först i världen att behandlas med denna metod.
Jag finner det anmärkningsvärt att resultaten av denna nya behandling hos dessa pionjärpatienter aldrig har redovisats annat än genom att man skriver i förbifarten att »världens första DBS-behandling för OCD genomfördes i Sverige«. Detta ter sig ännu mera anmärkningsvärt när man vet med vilken noggrannhet som Rück har grävt åratal tillbaka i tiden för att i detalj redovisa den då genomförda kapsulotomins resultat, och de komplikationer som han tillskriver den, både i sin avhandling om kapsulotomi och i andra artiklar, varav en är citerad av Rück själv [4].
Rück avslutar sitt inlägg med att skriva: »Erfarenheterna från kapsulotomi vid OCD, där allvarliga biverkningar visat sig vara vanligare än först antaget [4], manar till att inte göra avsteg från vanliga principer om noggrann evidensprövning innan metoden kommer till klinisk praxis.«
Jag vill här mana Rück att inte göra avsteg från den vetenskapliga praxis som han tillämpade vid utvärdering av kapsulotomi, och skyndsamt utvärdera och publicera resultaten av de två »första patienter i världen« som genomgick DBS för tvångssyndrom.
Historien om psykokirurgi, inklusive historien om djup hjärnstimulering, kan skrivas på många sätt [5]. Att under mer än tio år förtiga resultaten av en ny psykokirurgisk behandling, samtidigt som man åberopar att man har varit pionjär med att introducera den, hör inte till de bästa.