Radiolog förevisade röntgenbilder – fick dagsböter.
Kandidat läste patientjournaler – stängdes av från läkarprogrammet.
Hela kliniken fick samhällstjänst – hade gått på morgonmöte.
Rubrikerna är påhittade men beskriver handlingar som faktiskt kan vara olagliga. Nedan redogör jag för hur jag kommit fram till det.
Vid ett utbildningstillfälle 27 februari 2009 för AT-läkare vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå drabbade juridiken och medicinen samman. Denna gång i lite mindre skala och helt utan mediers inblandning.
Utbildningsdagen hade temat »Patientens säkerhet –vårt ansvar«, och två inbjudna föreläsare, chefsläkaren Jan-Gunnar Sjödin och juristen Ulrika Sandén samsades om föreläsningstiden. De skulle gå igenom HSAN, lex Maria, Patientnämnden, avvikelserapportering, sekretess och en del annat.
Efter ett tag insåg vi dock att de inte alls var överens om hur det som stod i lagtexterna skulle tolkas. På flera frågor fick vi helt olika svar från de två, och ju mer vi försökte pressa på för att få svar, desto osäkrare blev vi.
Det var framförallt tre frågor kring vad vi får och inte får göra som gjorde mig orolig. Väl hemma på kammaren ställde jag (JS) tre frågor till Socialstyrelsens juridiska enhet (Dnr 51-2212/2009) och fick svar från Maria Jacobsson (MJ). Frågor och svar är till viss del något förkortade.
JS: Får man som inskrivande akutläkare läsa vad som hänt med en patient under vårdtillfället i utbildningssyfte trots att patientansvaret gått vidare till mottagande enhet?
MJ: Utöver behandlingssyfte är ju kvalitetssäkring och uppföljning tillåtna … Dock krävs det att kvalitetssäkringen ska vara systematisk och fortlöpande … vårdgivaren ska ha rutiner för hur kvalitetssäkring av vården ska gå till … Att ta del av uppgifter i utbildningssyfte är däremot inte något tillåtet ändamål enligt lagen (2 kap. 4 § patientdatalagen).
Svaret var alltså nej. Hur ska vi någonsin kunna bli duktiga kliniker om vi inte får följa upp de patienter vi skrivit in och kontrollera om våra differentialdiagnoser stämde?
JS: Kan man säga åt kandidater att »läsa in sig« på patienterna som ligger inne på avdelningen inför ronden?
MJ: Om kandidaterna deltar i vården av dessa patienter och de behöver ta del av uppgifterna för sitt arbete åt vårdgivaren skulle en sådan inläsning vara tillåten. Inläsning i enbart utbildningssyfte är dock inte tillåtet såvida inte patienten har givit sin tilllåtelse (2 kap. 4 § patientdatalagen).
Detta tolkar jag som ett nja. Det hänger på hur man definierar »deltar i vården«. Räcker det med att gå med på ronden så är det inga problem men kanske krävs det att man skrivit en daganteckning för att räknas som delaktig? Eller en epikris? Tagit i hand?
JS: Är våra morgonrapporter och röntgenronder lagliga?
MJ: Morgonrapporterna och röntgenronderna verkar ju vara ett sätt för vårdgivaren att lägga upp arbetet på. Om det är så att den närvarande personalen behöver uppgifterna för sitt arbete åt vårdgivaren är det tillåtet i förhållande till reglerna om inre sekretess (4 kap. 1 § patientdatalagen).
Ett rungande nej, med andra ord. De allra flesta närvarande har inget som helst behov av uppgifterna kring de patienter som förevisas.
Alla tre scenarier förekommer dagligen på alla kliniker jag hittills jobbat på och studerat vid. Jag kan tänka mig att det finns få sjukhus om ens något i landet där inget av ovanstående inträffar. Det verkar alltså som att nu gällande lagstiftning på hälso- och sjukvårdens område inte stämmer överens med praxis ute på klinikerna.
Jag lever inte efter regeletiska principer och ser gärna praktiska, pragmatiska lösningar, och hade det varit innan det uppmärksammade fallet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus så hade jag inte ägnat dessa frågor många minuters tankeverksamhet.
Praxis och sunt förnuft håller dock inte som försvar i rätten, och så länge det finns drivkrafter att anmäla och driva fallen (möjlighet till skadestånd, upprättelse, medial uppmärksamhet, karriär) samt glapp mellan hur vi gör och vad som står skrivet verkar vi alla i en rättslig gråzon med våra personer och karriärer som insats.
När sjukvårdens juridiska ärenden dessutom handläggs av vanliga domstolar utan inblandning av medicinskt sakkunniga ökar risken påtagligt att något ska gå snett. Ska vi fortsätta nöja oss med det eller kräva åtgärder?
Antingen skrivs lagarna om eller så läggs arbetet upp så att det inte strider mot lagstiftningen. Läkaryrket är ett tillräckligt risk- och ansvarsfyllt yrke som det är, och jag vill inte fortsätta utsätta mig för risken att behöva gå med jackan över huvudet in i rätten bara för att jag gör mitt jobb.
