Att mäta blodtryck är inte helt enkelt. I liggande anses förmaket ligga i nivå med halva höjden av torax vid fjärde revbensinterstitiet invid sternum (Figur 1). I sittande ställning antas nivån givetvis vara i höjd med sagda interstitium. Felet blir större om patienten ligger på en hård brits än i en mjuk säng. Varje centimeter fel motsvarar 1/1,4 = 0,7 mm Hg. Hos en 190 cm lång man med en kroppsvikt på 77 kg, blev mätfelet i liggande 8 x 0,7 = 6 mm Hg och i sittande 5 x 0,7 = 4 mm Hg. För en storväxt överviktig person kan felet bli mer än 10 mmHg.
Vid bägge kroppsställningarna måste alltså ett stöd användas för att ge rätt höjdläge. Undertecknad och andra med mig tekniskt intresserade försökte för mer än två decennier sedan införa att en kudde lades under armen vid mätning på liggande patient.
Förslaget var oklokt. Vissa använda stöd är för små i alla led, vilket gjort att mätfel inte kunnat undvikas och att patienten fått spänna sig för att hindra armen från att glida av. För olika stora patienter borde stöd med olika höjd finnas, vilket är opraktiskt.
Bättre är att den undersökande läkaren med den fria handen, som med tummen stöder klockan, fattar om patientens armbåge och böjer patientens överarm framåt-uppåt till rätt nivå [2]. Metoden kan tillämpas på både liggande och sittande patienter. Om inte alla av de 20 procent av befolkningen i Sverige vilka antas ha ett för högt tryck verkligen lider av hypertoni kan besparingarna bli avsevärda. Och friska personer kan slippa att i onödan oroa sig för sin hälsa.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.