Jensen och medarbetare vid Danish Cancer Society har nyligen publicerat ett arbete i BMJ [1]. Med frågeställningen om farmaka som används i behandlingen av infertilitet är korrelerade med ökad risk för ovarialcancer har man undersökt en kohort på över 54 000 kvinnor som sökt för infertilitet mellan åren 1963 och 1998. Via cancerregistret fann man diagnosen ovarialcancer hos 193 av dessa kvinnor, varav 156 kunde inkluderas i studien. Från den resterande kohorten valdes 1 241 kvinnor slumpmässigt som kontrollgrupp.
Exponering för fyra typer av farmaka studerades: gonadotropiner, klomifencitrat, humant koriongonadotropin (hCG) och gonadotropinfrisättande hormon (GnRH). Antalet kvinnor med diagnosen ovarialcancer som använt något av dessa varierade mellan 15 (GnRH) och 58 (klomifencitrat).
Det övergripande resultatet visade att inget av dessa farmaka korrelerade signifikant med prevalensen av ovarialcancer i sig. Kontroll för riskfaktorer såsom nulliparitet, ålder och antalet stimulerade cykler påverkade inte heller resultatet. Fyra histologiska grupper analyserades separat: serös, mucinös, endometroid, klarcells- och övrig ovarialcancer. Ett signifikant samband uppträdde mellan klomifencitrat och serös cancer med en riskkvot på 1,67 – även efter kontroll av paritet. Klomifencitrat var med god marginal det mest använda läkemedlet, vilket 58 av 77 (75 procent) av de kvinnor som använt fertilitetsbefrämjande farmaka hade erfarenhet av.
Studien är betydelsefull av en rad orsaker: den är en av de största som gjorts, registren som använts är tillförlitliga och cancerregistret har varit en förutsättning. Mycket viktigt är att infertila kvinnor använts som kontrollgrupp, vilket inte gjorts tidigare i en studie av denna storlek. Infertilitet i sig innebär ökad risk för ovarialcancer. Vidare har man kunnat kontrollera för en hel del riskfaktorer för ovarialcancer.
Författarna pekar på en del svagheter. Det gäller antalet fall av de olika histologiska typerna som, förutom vid serös cancer (n = 90), var litet. En annan svaghet är den relativt korta uppföljningstiden: i genomsnitt 16 år och en medianålder på 47, medan ovarialcancer vanligast uppträder i 60-årsåldern. I en svensk studie som var mindre än denna kunde man följa infertila kvinnor i genomsnitt 33 år och upp till 61 års ålder. I hela materialet sågs ingen ökning av ovarialcancerfrekvensen [2].
Jensen och medarbetare har givit ett viktigt bidrag till forskningen om infertilitetsbehandling och visat att risken för framtida ovarialcancer är låg eller ingen.