Yngve Hofvander konstaterar Läkartidningen 23/2009 (sidorna 1575-6) att en klar majoritet av Sveriges landsting, liksom Sveriges riksdag och Socialstyrelsen, ställer sig positiv till att manlig omskärelse ska fortsätta utföras inom offentlig sjukvård, för att därefter försöka ge sken av att i princip hela Sverige egentligen vill att detta ska förbjudas.

Hans argumentation har varierat. Ofta har han refererat till »barnets bästa«, vilket verkar vara taktiken för dagen. Han har också hävdat att det skulle innebära någon form av sexuellt handikapp. Det är en fråga i vilken hundratals miljoner män torde vara mer lämpade att döma. Vidare har han försökt påtala att påbudet om omskärelse inom islam och judendom egentligen inte är tvingande för deras utövare. Dessvärre betraktas han nog inte som någon större religiös auktoritet inom vare sig judendom eller islam. Genom åren har Yngve Hofvander tagit sig friheten att tolka FN:s barnkonvention tvärtemot hur exempelvis FN själva och Rädda Barnen tolkar den. Han vrider och vänder på verkligheten för att få den att framstå så som han önskar att den var. Men tyvärr, Yngve Hofvander, i demokratin Sverige är de som förespråkar förbud mot manlig omskärelse i klar minoritet.

Omskärelse på religiösa grunder har existerat som minoritetsföreteelse i Europa under mer än 1 000 år. Utövare av omskärelse har utsatts för högre eller lägre grad av smutskastning, förföljelse och förbud, till ingen glädje för någon. Riterna har fortgått och stärks ju mer motstånd de möter. Varken förbud, ghetton, pogromer eller gaskammare har fått någon utövare att tänka om.

Objektivt sett är manlig omskärelse ett mycket litet medicinskt ingrepp med några mindre medicinska fördelar, som är väl belagda i studier, och några mindre medicinska nackdelar. Rätt utförd är den tämligen komplikationsfri. Flertalet av Läkartidningens läsare begriper att muslimska och judiska pojkar i Sverige kommer att bli omskurna vare sig lagen tillåter det eller ej. Frågan är bara var, hur och av vem. Vad är det då som driver Yngve Hofvander i hans desperata försök att få till stånd ett förbud? Han vet ju att det då kommer att utföras av orena och okunniga händer utan smärtlindring och med större komplikationsrisk. Är det hans syn på det bästa för barnen?

I Sverige är större delen av den grupp som i dag låter omskära sina pojkar muslimsk. De utgör en marginaliserad grupp med låg utbildning, låg inkomst och generellt sett dåliga svenskkunskaper. De kan redan från början känna ett motstånd mot att söka sig till den offentliga vården, vilket bekräftas av att över hälften av alla omskärelser i Sverige redan i dag sker i annans regi. Ingenting blir bättre av att dessa människor utestängs från och föraktas av vården, i stället bör de välkomnas och respekteras.

Det bästa för barnen, och det vet förstås även Yngve Hofvander, är att omskärelsen görs under rena förhållanden, med god smärtlindring och av medicinskt skolade personer. Störst möjlighet att uppnå detta finns inom sjukvården. Vill man barnens bästa erbjuder man omskärelse inom den offentliga sjukvården i Sverige.

Om Yngve Hofvanders motiv kan vi bara spekulera. Men det luktar av unken intolerans och enögd etnocentrism.