Bland lågutbildade män är risken att dö i behandlingsbara sjukdomar fyra gånger så hög som bland högutbildade kvinnor. Diabetes är tre gånger vanligare bland personer födda utanför Europa än bland Sverigefödda. Detta är bara några exempel på de stora ojämlikheter i hälsa som Socialstyrelsen pekar på i den hälso- och sjukvårdsrapport som presenterades i våras.
Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi vid Stockholms universitet, tyckte att den statistik som Socialstyrelsen tagit fram, liksom liknande som nyligen kommit från SKL och Cancerfonden, är ett steg i rätt riktning. Han påminde samtidigt om att det inte bara är fattiga som dör i onödan. Även folk
i den näst rikaste femtedelen dör oftare än folk i den rikaste femtedelen.
– Det kanske inte är Göran Hägglund eller Maria Larsson som är den viktigaste folkhälsopolitikern utan Anders Borg.
Denny Vågerö menade att det finns indikationer på att folk avstår från vård för att de inte har råd. Men det ifrågasatte Henrik Hammar (M), ordförande i SKL:s hälso- och sjukvårdsdelegation.
– Högkostnadsskyddet för sjukvård har legat på 900 kronor så länge jag kan minnas, så det kan ju inte ha blivit dyrare för folk.
För Marianne Olsson, projektchef för nya Angereds närsjukhus i nordöstra Göteborg, blev det en chock när det framkom att dödligheten i förebyggbara och behandlingsbara sjukdomar var hela 20 gånger högre i de socialt utsatta områden som hennes sjukhus servar.
– Den instinktiva reaktionen från hälso- och sjukvården är alltid att detta inte är vårdens problem utan samhällets. Men vi kunde visa att man förskrev mer smärtstillande och psykofarmaka och mindre adekvata läkemedel som exempelvis hjärtläkemedel. Också tillgängligheten var sämre.
Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm såg en förklaring till de sociala skillnaderna i att det preventiva arbetet försummats i Sverige.
– Den medicinska vården har stått i centrum. Nu när vi inför vårdval i primärvården har vi en chans att bygga ersättningssystem som premierar det förebyggande arbetet.
Sjukhusprästen Daniel Brattgård kopplade ojämlikheterna i vården till de brister man sett när det gäller implementeringen av den av riksdagen antagna prioriteringsplattformen.
– Om inte politiker tar ansvar för att väga olika behov mot varandra blir det människor som kan ta för sig och tala för sig som får vård.
När debattörerna i slutet av seminariet fick frågan om de såg sig som optimister eller pessimister var de flesta ändå hoppfulla om att skillnaderna ska minska framöver. Denny Vågerö tillät sig dock en viss tvekan.
– När det gäller skillnaderna i dödlighet i behandlingsbara sjukdomar tror jag att de kommer att gå ned. Men de skillnader som beror på andra faktorer tror jag kommer att fortsätta öka som de gjort de senaste 30 åren.
