Trots vår allt äldre befolkning och behovet av geriatrisk kompetens visar en klartläggning av utbildningen i geria­trik under läkarstudierna fortfarande på väldigt låga siffror. Detta trots upprepade larmrapporter om konsekvenserna av bristande geriatrisk kunskap med såväl över- som underbehandling med läkemedel och bristfälligt omhändertagande på akutmottagningar, sjukhus och i kommunens vård och omsorg vad gäller de mest sjuka äldre. Skillnaderna mellan de olika universiteten är fort­farande mycket stor och går inte att förklara på ett rimligt sätt. Kanske är det dags att se över styrsystemen för våra utbildningar vid de medicinska fakulteterna? De senaste årens larmrapporter [1, 2] om bristande helhetssyn i det medicinska omhändertagande av de sjuka äldre har inte ökat universitetens satsning på geriatrisk utbildning.
År 2004 gjordes en kartläggning av den geriatriska utbildningen i Sverige. I genomsnitt fick de läkarstuderande under sina 11 terminer totalt 59 timmar undervisning i geriatrik, med en variation mellan universiteten från 19 till 106 timmar. Vid hälften av universiteten (Göteborg, Malmö/Lund och Uppsala) gavs inte ens motsvarande en veckas undervisning i geriatrik [3].

För att följa utvecklingen genomförde Svensk geriatrisk förening våren 2009 en förnyad kartläggning för att se om läget ändrats. Glädjande nog hade den geriatriska undervisningen i genomsnitt ökat med 30 procent, från 59 till 77 timmar, men omfattningen är fortfarande mycket låg och skillnaderna mellan universiteten är orimligt stora (Tabell I).
Som patient i behov av geriatrisk kompetens kan man således riskera att träffa en läkare utbildad i Malmö/Lund som bara fått en tiondel av den utbildning i geriatrik som man får i Uppsala.
Man kan fråga sig om det rimliga i att universiteten själva i så stor omfattning kan välja att lägga upp sina utbildning­ar i ett för samhället och patienterna så avgör­ande ämne?
I en rapport från Social­styrelsen år 2009 gällande utbildning i psykiatri konstaterades att utbildningen inte motsvarar vårdens behov inom detta område [4], och man kan nog lugnt framhärda att så även är fallet när det gäller geriatrik. Vi vet att patienter över 75 år utgör mer än 25 procent av samt­liga inne­liggande patienter, och gruppen multisjuka äldre står för 19 procent av kostnaden för all vård vad gäller inneliggande patienter på sjukhus, och den andelen växer [5]. Dessa patienter är i behov av speci­fik geriatrisk kompetens om just den äldre patientens speciella förut­sät­t­ningar beträffande medicinsk utredning och behand­ling.

Svensk geriatrisk förening ställer sig ­således helt bakom Socialstyrelsens uttalande att det är oacceptabelt att utbildningarna inte motsvarar vårdens ­behov. Föreningen anser liksom Socialstyrelsen att regeringen tydligare bör styra läkar- och sjuksköterskeutbildningarna för att avhjälpa denna brist.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.