»Viktigast få ner utsläppen«

– Risken för en klimatkatastrof är så stor att vi kan komma i en situation där ingen anpassning räcker till. Att klimatanpassa är som att sätta några små livbåtar på Titanic när vi i stället borde göra allt för att styra bort från isberget. »Klimatanpassning« är vackra ord som rika länder använder för att rättfärdiga att man inte gör något för att minska utsläppen, sa Colin Butler till Läkartidningen i samband med seminariet.
De flesta andra vid seminariet, bland andra klimatforskaren Elisabet Lindgren (se även LT nr 3/2008, sidan 104), anser att vi måste göra båda delar och göra det nu. Efter Colin Butlers föredrag tog Elisabet Lindgren mikrofonen för att påpeka att man inte får glömma bort de åtgärder som behövs för att ta hand om alla konsekvenser. Allt måste tas parallellt. Men här har Colin Butler alltså gjort ett val.
– Ja, det finns alltid begränsade resurser. Och vi måste välja, säger han.
– Du vet, både Elisabet och jag har jobbat länge med de här frågorna och varnat för detta, men folk bryr sig inte, inte ens i Europa, som kommit mycket längre än Australien. Globalt fortsätter koldioxidnivåerna i atmosfären att stiga, så vi misslyckas ju kapitalt med utsläppsmålen. Då blir »klimatanpassning« mer som lugnande ord, eller bandage: »Ingen fara, vi kan anpassa oss.«
– Ja, en del av oss kan anpassa sig, men jag befarar att de flesta av oss då kommer att drunkna – om inte klimatmodellerna är totalt felaktiga.

Att som vissa futurister hoppas att tekniska mirakel ska lösa framtidsproblemen är ett väldigt farligt synsätt, anser Colin Butler. För en annan ytterlighet står den brittiska klimatforskaren James Lovelock, som myntade Gaia-hypotesen, jordklotet som ett ekosystem, en organism, som han menar att människan nu oåterkalleligen har försatt ur balans. Lovelock säger numera att allt är för sent. Han förutspår att runt år 2100 kommer 80 procent av jordens befolkning att vara utraderad och resten vara upptagna med att överleva (se även länkar till intervjuer med Lovelock, nedan).
LT: Håller du med Lovelock?
– Jag är inte fullt så dyster som han. Jag hoppas han har fel. James Lovelock är en fantastisk vetenskapsman och han förtjänar Nobelpriset, men vi vet inte helt säkert. Lovelock identifierade en massa positiva återkopplingar som kan göra klimatförändringen än värre. Men kanske finns det negativa återkopplingar som kan göra den bättre också, vi vet inte helt säkert.

Uttryck som »vår gemensamma framtid« och »hälsa för alla« är vanliga när man talar om framtiden, men rimligare, enligt Colin Butler, vore att sikta på att »klara sig«. Och lyckas vi klara oss fram till år 2100 vore det en »fantastisk bedrift«, med tanke på de utmaningar mänskligheten har framför sig, med global uppvärmning, livsmedelskris och ett överskuggande kärnvapenhot, menar Butler.
LT: Vad är det viktigaste för svenska läkare att göra just nu?
– Det här är en hälsofråga, och svenska läkare bör utbilda allmänheten och sätta tryck på regeringen att nå sina utsläppsmål. Jag anser att bistånd är bästa sättet att hantera klimatförändringen. Sverige är en bra förebild när det gäller bistånd, 1 procent av BNP, även om jag inte vet vart era pengar går. Problemet är bara att utveckling i tredje världen på kort sikt ökar koldioxidutsläppen. Det är en paradox. Men på lång sikt blir det bättre, och ju rikare de blir, desto bättre blir de på att hantera vad som händer med klimatet. Det här har jag sagt i 20 år, men nu ser vi hur möjligheterna bara blir mindre och mindre.
– Jag hade en artikel i The Lancet 1994 [1] där jag förutspådde att tiden skulle komma när rika länder sa till fattiga länder: »Stopp, ni värmer upp vårt klimat«. Jag spekulerade i att USA skulle vilja angripa kolkraftverk i Kina. Så nu när jag ser framåt, ser jag den här konflikten torna upp sig, och det skrämmer mig.
Colin Butler talar om primära, sekundära och tertiära effekter av den globala uppvärmningen. De primära är värmeböljor, översvämningar etcetera. De sekundära är bristen på vatten och mat, utbredning av vektorburna sjukdomar och liknande effekter. Det som oroar honom allra mest är de tertiära effekterna, svält, väpnade konflikter och stora flyktingströmmar.

LT: Du befarar att rika länder i framtiden kommer att bilda enklaver, bygga murar runt sig?
– Det är vad jag befarar, och det har redan börjat hända. Tänk på »Fort Europa« och trycket från alla migranter som kommer över Medelhavet. Jag kallar det »the fend factor«, man skjuter undan dem. Det är samma sak i Australien. Vi får 2 000–3 000 asylsökande från fattiga länder per år, och vi sätter dem i ett kvasikoncentrationsläger och vi säger: »Håll er undan«. Och i Australien, i stället för att ta klimatförändringen på allvar, ökar man sin kolexport och använder pengarna, en miljard här och en miljard där, för att stärka det militära försvaret, för man tror att det är bästa sättet att få långsiktig säkerhet. Det är en helt galen politik, den bara alienerar oss ännu mer och gör inget åt de verkliga problemen i Asien. Och det kommer inte att fungera, för till slut kommer det att handla om så stora flyktingströmmar att inga åtgärder som Australien då kan vidta kommer att räcka till.
LT: Hur bör ekvationen rika och fattiga hanteras i klimatavtalet?
– Rika länder behöver mycket mer genuin insikt om att de måste agera för att få till ett teknologiskt språng i tredje världen, så att utvecklingen går direkt till hållbara energikällor, utan att passera det smutsiga fossila steget däremellan. Men det är väldigt svårt, för det är dyrt. Men vi har just sett världen spendera biljoner dollar på att rädda banker och på militära insatser, så vi kan satsa lika mycket på att anpassa de här nya teknologierna. Världen skulle kunna göra det. Men kommer den att göra det i december? Nej, det tror inte jag.
LT: Vad kan vi lära oss av den finansiella krisen?
– Vi har lärt oss att vi kan hitta pengarna i en kris när vi verkligen behöver det. Och varför ser man inte detta som en kris än? Därför att tillräckligt många ännu inte inser att deras barns liv är i fara.
Colin Butler talar om tröghet, inte den eftersläpning som finns i själva den globala uppvärmningen, det vill säga att redan gjorda utsläpp ännu inte fått full och synlig effekt, utan snarare den sociala tröghet som finns när det gäller att ändra normer och värderingar. Det behövs en tröskeleffekt, när tillräckligt många sätter tryck i frågan följer fler efter.
– Så det finns resurser när det finns tillräcklig politisk vilja, men vi kan inte ännu tillämpa det på klimatförändringen, för vi ser inte den som tillräckligt akut. Det är därför vi behöver gott ledarskap.
LT: Men varför ser vi inte läget som tillräckligt akut?
– De flesta av oss är upptagna med sitt dagliga liv, med att titta till sin gamla mamma, ta sig till jobbet, med sina barn eller katten som är sjuk. Det finns alltid något annat som kommer före. Och dessutom, för att ta det här på allvar så krävs det en massa uppoffringar, kanske måste de betala mer, köra saktare eller skaffa en bensinsnålare bil. Det är tröghet eller slöhet återigen. Många blundar nog fortfarande för problemet, de kanske inte har helt och hållet förstått vilka risker det handlar om.
Och kanske är det som vissa hävdar, säger Butler, att evolutionen ännu inte utrustat människan med förmågan att hantera risker som ter sig avlägsna, hur livshotande de än är. Han hänvisar till psykologen Robert Ornsteins och ekologen Paul Ehrlichs bok »New world new mind« från 1989.
Inte heller vårt ekonomiska system, som tillåter ökade inkomster samtidigt som naturen blir allt fattigare, är tillräckligt moget eller utvecklat, menar Butler.
LT: Vad krävs för att vända utvecklingen?
– Det ena är att vi behöver den rätta prisstrukturen, ett pris på det som klimatförändringen orsakar, kostnader som skjuts på framtiden, som någon annan får betala. Och hur kan vi tänka på framtiden? Vi tänker på framtiden om vi har barn. Vi tänker på våra barnbarn. Så vi kan tänka också på detta. Det andra är att människor är sociala varelser, flockdjur. Om de flesta runt om oss börjar uppträda som om klimatet betyder något, så gör vi det också.