Krister Nilsson, Socialstyrelsens vetenskapliga råd inom ämnesområdet barnanestesi och barnintensivvård, har i sitt långa yttrande till Socialstyrelsen tillåtit sig att resonera runt omständigheterna.
– Det har förvånat mig mycket att vi inte hittar någon rimlig förklaring, om vi kan lita på de inblandade.
Och just detta har han i sin slutsats påpekat; att hans bedömning och ställningstagande utgår från att personalen talat sanning i sina redogörelser.
Krister Nilsson menar att om det skulle komma fram nya uppgifter från dem som redan talat med Socialstyrelsen, eller om det skulle visa sig att den undersköterska som i somras belades med yppandeförbud har ytterligare information som går emot det som sagts, då måste man göra en ny bedömning.
– Ja, då måste man fundera igen, också från Socialstyrelsen.
Något annat som inte heller blivit helt utrett är hur provtagning och analyser egentligen gått till på rättsmedicinska avdelningen och avdelningen för rättsgenetik och rättskemi. Socialstyrelsen har ställt flera specifika frågor, och svaren från rättsmedicin är delvis klargörande, till exempel att mätmetodens precision och specificitet anses fullgoda. Men på andra punkter är svaren mer principiella än beskrivande av det faktiska fallet. Då har Socialstyrelsen begärt förtydliganden. Bland annat angående hur tillvaratagandet av blod har skett, men i Krister Nilssons yttrande kan man läsa att den rättsmedicinska assistenten inte anser sig kunna minnas och göra uttalanden om enskilda fall.
– Det här lämnar mig förbryllad, och om jag var den som skulle utreda ärendet skulle jag trycka hårdare här, säger Krister Nilsson.
Den rättsmedicinska assistenten lämnar heller inte, enligt Krister Nilssons yttrande, någon förklaring till att endast 3 ml blod samlades. Det framgår inte om blodet kommer från båda låren och har slagits ihop inför analysen, eller från ett lår. Krister Nilsson säger att det hade varit bra att kunna göra dubbelprov och jämföra mot varandra. Han skriver i sitt yttrande att det förefaller osannolikt att exakt 2 000 mikrogram [tiopental, red:s anmärkning] per gram lårblod uppmätts i kontrollmätningar. Rättsmedicin har inte sparat någon vävnad som tiopentalkoncentration skulle kunna mätas i och jämföra med resultatet från blodet.
I ett yttrande från Socialstyrelsens vetenskapliga råd i klinisk farmakologi, Rune Dahlqvist, dras slutsatsen att allra minst 22 ml tiopental av en standardlösning 25 mg/ml måste ha givits för att uppnå den mycket höga postmortala koncentrationen i blodet.
På flickans sal fanns sammanlagt 20 ml spätt tiopental. All personal som har intervjuats av Socialstyrelsen nekar till att flickan givits tiopental.
Krister Nilsson skriver:
Det är för mig svårt att förstå hur en tillförsel av mer än 20 ml tiopental skulle kunna ske utan att personal eller andra närvarande i vårdrummet skulle ha reagerat.
En bit längre fram skriver han:
Den uppmätta tiopentalkoncentrationen är inte förenlig med en rimlig oavsiktlig överdosering gjord av en medicinskt kunnig person.
Krister Nilsson menar att man måste se på alternativa förklaringar, och han räknar upp scenarier med avsiktlig tillförsel av tiopental till det levande eller döda barnet av en medicinskt kunnig person eller en person utan kunskap om medlet. Han nämner också att mindre sannolika förklaringar måste värderas såsom oavsiktlig tillförsel av tiopental till det döda barnet av en medicinskt kunnig person eller en person utan kunskap om medlet.
– Man måste ifrågasätta att åklagaren så kategoriskt haft en enda person i fokus, säger Krister Nilsson.
När Socialstyrelsens beslut kom var det flera som uttryckte lättnad. En del tolkade beslutet som att narkosläkaren nu var friad från anklagelserna om dråp. Krister Nilsson säger att Socialstyrelsens beslut inte alls handlar om det.
– Av beslutet framgår att det här har varit en procedur som skötts i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Man har sett att personalens, de enskilda personernas, hanterande av en svår situation i vissa avseenden varit beundransvärd!
