En drygt 90-årig man sökte akutmottagningen för svår smärta i nacken. Han behandlades sedan tidigare med warfarin och läkemedel mot obstruktiv lungsjukdom. En AT-läkare undersökte patienten. Efter att ha konsulterat bakjouren beställdes en röntgenundersökning. Utifrån den kunde såväl malignitet som fraktur uteslutas, och det hela bedömdes som en oklar nackspärr. Patienten skickades hem med kodein–paracetamol och ibuprofen.
Efter några dagar började patienten kräkas och fick diarré, och spontanblödningar uppstod på armar och rygg. Ett sedan tidigare inplanerat INR-prov togs och visade på 6,0. De anhöriga uppmärksammade analgetikan från akutbesöket och satte själva ut såväl kodein–paracetamol som ibuprofen.
Patienten har anmält AT-läkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Enligt anmälaren var det bara ren tur att han inte ramlade eller fick inre blödningar av behandlingen. Patienten skriver via sin dotter att »alla vet att NSAID och Citodon inte ska kombineras med Waran«.
Det verkar HSAN hålla med om när den påpekar att interaktionen mellan NSAID-medel och warfarin är välkänd och torde ha undervisats om redan under grundkursen i farmakologi.
AT-läkaren bestrider att hon handlat felaktigt och hävdar att hon och bakjouren var väl medvetna om vilka risker som föreligger i patientgruppen. Hon beklagar att hon inte informerade anhöriga om att hänsyn tagits till warfarinbehandlingen vid valet av smärtlindring. Dessutom pekar AT-läkaren på att det redan fanns en inplanerad INR-kontroll om fyra dagar, och hon såg inte någon anledning att tidigarelägga den.
HSAN skriver att AT-läkarens ordination kunde ha orsakat en livshotande blödning, därför får hon en erinran. HSAN valde den lägre graden av disciplinpåföljd eftersom det var fråga om en AT-läkare.
