Klinisk forskning måste locka unga

Att rekrytera unga kliniska forskare och erbjuda dem en möjlig forskarkar­riär integrerad med sjukvården är den enskilt viktigaste åtgärden för att främja den kliniska forskningen och skapa goda förutsättningar för att ny kunskap kommer sjukvården till del. Detta framgår inte bara av den analys som utredningen för klinisk forskning gjort [1, 2] utan också av flera internationella rapporter [3] och av den internationella utvärdering av den kliniska forskningen i Finland och Sverige, som nyligen genomfördes av Finlands akademi och Vetenskapsrådet [4].

Läkarutbildningen uppfattas i dag som en yrkesförberedande utbildning utan närmare forskningsanknytning. Intresset för forskning bland läkarstudenter under grundutbildningen har också minskat ju längre de kommit i utbildningen. Detta har fått särskilda återverkningar på de prekliniska institutionerna, där man i takt med pensionsavgångarna håller på att förlora alla forskare med läkarbakgrund. Trots att den totala rekryteringen av doktorander är god, har samverkan mellan preklinisk och klinisk forskning försvagats. Att mista denna viktiga länk leder till att den kliniska forskningen riskerar att tappa ytterligare i kvalitet.
Som orsaker till bristande intresse att tidigt starta en forskarkarriär nämns ofta avsaknad av karriärvägar samt negativa ekonomiska konsekvenser för den enskilde. Denna bild av forskning som ett hinder i karriären kan undanröjas om universitet och sjukvård tillsammans under utbildningstiden i stället visar på forskningens möjligheter. Åtgärder som inriktas på att skapa en bättre forskningsanknytning i utbildningen utgör en god början för att få till stånd ett ändrat synsätt.

Det amanuensprogram som inrättades vid Sahlgrenska akademin i Göteborg 2006 är ett viktigt ini­tiativ för att ta tillvara studenternas tidiga intresse för forskning och erbjuda dem en förs­ta kontakt med forskning. Att intresset finns och att programmet varit framgångsrikt visar det stora söktrycket och att över 80 procent av deltagarna har ambitionen att ägna sig åt forskning i framtiden. Resultat från amanuensprogrammet redovisas i en artikel i veckans nummer av Läkartidningen.

Forskningsinsikt från grundutbildningen ökar kvalitet på lång sikt inom sjukvården och skapar engagemang i forsknings- och utvecklingsprojekt inom vården. Mot denna bakgrund måste forskningsperspektivet bli tydligare inom grundutbildningen.
Inom den kliniska forskningen väntar stora pensionsavgångar under de närmaste tio åren, när minst 250 forskarutbildade läkare pensioneras per år. Hela 80 procent av de forskarutbildade läkarna är i dag 45 år eller äldre. De närmaste åren innebär ett bortfall av kunskap, som kommer att bli mycket kännbart och som måste ersättas om vi vill säkra en god vård.
Forskningsintresset bland yngre läkare och övriga inom vården är glädjande nog högt. Men ofta påbörjas forskarutbildningen relativt sent. Våra blivande kliniska forskare har hunnit en bra bit in i medelåldern redan vid starten av sin forskarkarriär. Detta innebär att det blir relativt kort tid kvar för att bygga upp en egen verksamhet, fungera som handledare och utveckla värdefull forsk­ning.
Den kliniska forskarutbildningen kan tidigareläggas om den samordnas med AT- och ST-utbildning på universitetssjukhusen.
Eftersom forskningen i dag är en gränsöverskridande verksamhet som kräver medverkan av olika kompetenser, är det viktigt att också ta tillvara forskarutbildade personer med annan bakgrund än läkar- eller vårdexamen.

Snabba beslut krävs för att garantera rekrytering och återväxt och för att säkra kvaliteten i svensk klinisk forskning och därmed också den framtida vården. Också industrin är beroende av ett nära samarbete med disputerade medarbetare i hälso- och sjukvården för att kunna utveckla nya läkemedel och instrument.
En rad olika insatser har redan vidtagits för att öka intresset för forskning hos unga och för att ge forskande läkare möjlighet att fortsätta med sin forskning efter disputation.
Åtgärderna måste nu breddas till att avse fler individer och omfatta alla »från student till docent«. Endast så kan vi möta det framtida behovet av fler forskare som har sin förankring i sjukvården. Det handlar om att på olika sätt skapa ett större intresse för forskning bland de unga. En lockande och tydlig karriärväg och spännande forskningsmiljöer är de viktigaste ingredienserna i en sådan åtgärdsplan.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.