En kvinna i sjuttioårsåldern sökte vårdcentralen för att hon under flera månader varit förkyld och hostig. Hon uppgav att andningen pep nattetid och att hon var yr och orkeslös. Ett halvår tidigare hade hon slutat röka. Husläkaren som undersökte henne konstaterade lätt exspiratorisk stridor bilateralt. Patientens besvär bedömdes som astma och hon ordinerades läkemedel mot detta samt uppmanades att höra av sig vid utebliven förbättring.
När patienten några månader senare undersöktes på sjukhuset på grund av bukbesvär, som hon sedan tidigare remitterats för, kompletterades undersökningen med datortomografi. Man fann då en utbredd lungtumör. Inom något år dog patienten.
Patientens son har anmält husläkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Han anser att det är förvånansvärt att husläkaren inte remitterade modern till lungröntgen, med tanke på hennes historik med mångårig rökning och »alla de enligt handboken klassiska symtom på en lungcancer med trötthet, sjukdomskänsla, andningsbesvär och problem med orken vid promenader«.
Husläkaren bestrider att han handlat felaktigt. Enligt honom hade patientens lungcancer troligtvis ännu inte debuterat ännu vid besöket på vårdcentralen med tanke på cancerns begränsade storlek, 5 x 7 centimeter, då den senare upptäcktes. Husläkaren skriver att patientens besvär vid besöket hos honom i stället troligen varit orsakade av en infektion och att det inte är rimligt att man vid varje förkylning eller förkylningsutlöst astma ska göra en lungröntgen.
Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att husläkarens utredning inte ger något stöd för diagnosen astma, varför behandling av sådan inte var indicerad. Inte heller är det enligt HSAN rimligt att anta att patientens långvariga luftrörsbesvär orsakades av infektion. HSAN anser att husläkarens bedömning var bristfällig och tilldelar honom en varning. •
