En 55-årig kvinna sökte sjukhusets akutmottagning en mycket tidig morgon för smärtor centralt i buken sedan fyra dagar tillbaka. Hon hade inte haft någon avföring under de fyra dagarna men kräkts flera gånger. Hon hade haft nedsatt aptit men kunnat dricka normalt. Hon undersöktes av en kirurg som fann buken mjuk och utan distinkt ömhet. Det fanns avföring i ändtarmen. Kir­urgen bedömde det hela som förstoppning och ordinerade lavemang. Redan tidigare hade hon fått smärtstillande läkemedel. Kvinnan låg kvar några timmar i avvaktan på effekt av lavemanget.

Inför utskrivning undersöktes patienten av en ST-läkare. Patienten var då uppegående, opåverkad och afebril. ST-läkaren noterade sparsamt utbyte av lavemanget.
Patienten skrevs ut för att »prova att lösa sin förstoppning hemma« med recept på laxermedel och uppmaningen att söka på nytt om hon inte förbättrades inom två dygn.
Efter fyra dagar hittades patienten död i sitt hem. Obduktionen visade cekalvolvulus.
Patientens syster har anmält kirurgen och ST-läkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Han skriver att systern fick fel diagnos och felbehandlades. De båda läkarna bestrider att de handlat felaktigt.

HSAN har inhämtat ett utlåtande från professor Ulf Haglund, Socialstyrelsens vetenskapliga råd i kirurgi. Han skriver att förstoppning inte var en orimlig dia­gnos att ställa även om detta inte brukar debutera med buksmärtor. Han noterar att inget i journalanteckningarna ger anledning att misstänka ileus. Enligt Ulf Haglund är diagnosen cekalvolvulus mycket svår att misstänka enbart utifrån kliniska grunder. Där­emot anser han att resultatet av en buköversiktsröntgen eller motsvarande »med till visshet gränsande sannolikhet« skulle blivit att den korrekta diagnosen ställts. Av journalanteckningarna framgår att patienten inte var besvärsfri inför hemgången. Ulf Haglund skriver att det skulle kunna ha motiverat ytterligare utredning därför att arbets­hypotesen inte fått tillräckligt stöd av utfallet. Det skulle, enligt Ulf Haglund, ha »uppfattats som en högre grad av skicklighet« om situationen klargjorts genom en buköversiktsröntgen. Trots det anser han inte att en sådan undersökning måste göras i fall som detta för att handläggningen ska vara i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
HSAN skriver i sin bedömning att patientens symtom inte överensstämde med en okomplicerad förstoppning. HSAN anser att ytterligare utredning, kompletterande röntgenundersökning, borde ha diskuterats. Till skillnad från Ulf Haglund drar Ansvarsnämnden slutsatsen att läkarnas handläggning inte varit i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Enligt HSAN framstår emellertid ST-läkarens fel som ursäktligt med tanke på att hon var under utbildning och förlitat sig på kirurgens bedömning. Kirurgen däremot får en erinran.
Nämnden var dock inte enig. Docenten i kirurgi, Anders Somell, som varit föredragande i ärendet, gör samma bedömning som Ulf Haglund, dvs att handläggningen skett i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.