Den 25 mars i år hade New York Times en artikel med rubriken »More doctors giving up private practices«. Det är en artikel som beskriver hur synen på läkaryrket håller på att förändras i USA, vilket får samma konsekvenser som vi noterat i Sverige, trots helt olika sjukvårdssystem. Som ett märkligt sammanträffande publicerades i LT veckan därpå två debattartiklar, som ur olika perspektiv lyfte fram läkaryrkets existentiella kris [1, 2 ].

Traditionellt har sjukvården i USA till en stor del burits upp av doktorer som behandlat sina patienter i små privata mottagningar. I USA ser man nu hur de små privata mottagningarna minskar i snabb takt. Detta förklaras av att yngre läkare föredrar att vara anställda och ha regelbundna arbetstider, vilket gynnar tillväxten av större sjukvårdsenheter.

Fördelen är att olika specialister nu samlas under samma tak, men samtidigt ser
artikelförfattaren denna utveckling som ett hot mot den nära relationen mellan läkare och patient, som kännetecknas av kontinuitet och hög tillgänglighet. En annan oönskad effekt av denna ökning av stora sjukvårdsföretag är att de varit kostnadsdrivande, eftersom de i vissa delar av landet fått en monopolställning.

Det är således intressant att notera att det finns tecken på att det vi ser i Sverige när det gäller läkarrollens förändring är del av en global trend, som inte är beroende av hälso- och sjukvårdens finansiering eller organisation. I Sverige kan vi också jämföra hur läkaryrkets förändring har sin motsvarighet i skolans värld och läraryrkets förändring.