För några veckor sedan hörde jag på radions morgonnyheter en diskussion om att allt fler grisbönder ger genmodifierad soja till sina grisar. Den ena debattören var upprörd och tyckte det var katastrofalt att vi inte fick denna varudeklaration innan vi köpte vårt griskött.
Nyligen skrevs det att metallavtalet var en katastrof, och regelbundet anses katastrofen vara nära för de idrottsklubbar som inte lyckas hänga med i högsta division. Exemplen kan bli många, och det känns ibland viktigt att sätta in ordet katastrof i sitt rätta sammanhang.

I Nationalencyklopedins ordbok definieras katastrof som »mycket stor olycka med omfattande materiell förödelse efter vilken man har svårt att tänka sig ett återställande el. en fortsättning«.
I internationella sammanhang definieras en katastrof som en händelse där något av följande kriterier ska vara uppfyllt: ≥10 döda, ≥100 drabbade, händelsen bedöms av nationen som en katastrof eller landet begär internationell hjälp.

I svenskt katastrofmedicinskt perspektiv skiljer vi på stor olycka och katastrof genom att den förstnämnda anses kunna handläggas med bibehållen medicinsk kvalitet genom omfördelning och mobilisering av befintliga resurser. Katastrofen innebär däremot att man trots detta inte kan säkerställa den medicins­ka kvaliteten.
Med dessa olika definitioner blir till och med vulkanutbrottet på Island något att grunna över ifall det ska betecknas som en katastrof eller bara som en stor naturhändelse som skapat betydande problem.
Oavsett vad vi kommer fram till gäller det ibland att vara försiktig med orden när vi talar om elände.