Kopplingen mellan epilepsipreparat och suicid har varit omdebatterad under senare år. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA sammanställde för ett par år sedan en metaanalys där man tittade på elva epilepsipreparat och konstaterade att risken för suicid var i storleksordningen fördubblad bland användarna. Detta resulterade i januari 2008 att FDA beslutade om krav på en varningstext på läkemedelsförpackningarna.

Nu presenteras en mycket omfattande undersökning i New England Journal of Medicine, där man inte kunnat verifiera FDA:s resultat. Forskarna har med and­ra ord inte hittat ett samband mellan epilepsipatienters användning av läkemedlen och ökad risk för självmord.
Studien omfattar primärvårdsdata från närmare 5,2 miljoner människor från Storbritannien och avser tidsperioden 1998–2008. Den genomsnittliga uppföljningstiden uppgick till 6,2 år. Av de drygt 5 miljoner individerna som ingick hade 66 925 epilepsi, men man har även tittat på andra patientkategorier som behandlats med preparaten och delat upp patienterna utifrån grunddia­gnoserna epilepsi, bipolär sjukdom och depression.
De epilepsipreparat man tittat på är samma elva mediciner som FDA fokuserat på, däribland valproat, gabapentin, karbamazepin, lamotrigin och pregabalin. Individer som tidigare gjort ett suicidförsök eller som har familjemedlemmar som suiciderat har inte inkluderats i studien.

Bland deltagarna noterades 8 812 suicidförsök under perioden. Av dessa resulterade 464 i fullbordat suicid. Resultaten visar sammantaget att det inte var vanligare med vare sig suicidförsök eller suicid bland patienter med epilepsi som fick epilepsipreparat än bland epileptiker som inte behandlades med preparaten.

För epileptiker som inte behandlades med antiepileptisk medicin var suicid­incidensen 38,2 per 100 000 personår, vilket ska jämföras med 48,2 hos epileptiker som fick antiepileptisk behandling. Men när författarna kontrollerade för faktorer som ålder, kön, hur svår grundsjukdomen var och annan farmakologisk behandling noterades att det inte var förknippat med ökad självmordsrisk hos epileptiker att ta läkemedlen. Inte heller när det gäller bipolär sjukdom noterades skillnader mellan patienter som använde antiepileptika och patienter som inte gjorde det.

Däremot var suicid vanligare bland patienter med depression som fick epilepsipreparat än bland patienter med samma diagnos som inte fick epilepsipreparat. Det var också vanligare med suicid bland individer som behandlades med preparaten för andra indikationer än depression, bipolär sjukdom och epilepsi. Skillnaderna var markanta, då det i denna patientgrupp var 2,57 gånger vanligare med suicid och suicidförsök hos individer som tog antiepileptika (95 procents konfidensintervall 1,78–3,71). Författarna tror att detta beror på att olika kroniska smärttillstånd ibland behandlas med epilepsipreparat, och i den patientgruppen är det vanligare med suicid.

Värt att notera i övrigt är att studien visar att litium tycks minska suicidrisken hos patienter med bipolär sjukdom. Dock var det för få patienter som behandlades med detta för att resultaten ska vara statistiskt signifikanta.