Andelen läkare som uppger att de inte haft någon extern fortbildning alls har ökat från knappt 10 procent de föregående åren till knappt 15 procent 2009.
De genomsnittliga 8,1 dagarna per år för extern fortbildning är den lägsta siffran sedan undersökningarna började.
Detta kan ställas mot Läkarförbundets målsättning: minst 10 dagar till extern fortbildning per år för varje läkare.
Vad gäller internutbildning och egen fortbildning är förbundets mål minst en halv dag i veckan.
Där ligger genomsnittet i årets undersökning på sammanlagt tre timmar; det har i princip varit oförändrat de senaste åren. Men andelen som uppger att de haft noll timmar internutbildning och egen fortbildning ökade påtagligt fram till 2008 och ligger för 2009 kvar på samma höga nivå, en dryg tredjedel.
I årets enkät finns även följdfrågor om orsakerna till detta. Det vanligaste svaret vad gäller internutbildning är att »ingen internutbildning anordnas« (54 procent), och vad gäller egen fortbildning »tidsbrist« (77 procent).
Enkäten visar också på ljusglimtar: Andelen fortbildning som finansieras av läkemedelsindustrin har sjunkit från 18 procent 2004 till 13 procent 2009. Dessutom har andelen läkare som får tjänstledigt med lön från sin arbetsgivare för fortbildning samtidigt ökat, från 84 procent 2005 till 93 procent 2009.
Trots detta ser Läkarförbundet med oro på helhetsresultatet.
– Det går mer åt fel håll än det gjort tidigare. Förut har de olika delarna gått lite upp och ner, men nu är trenden totalt sett negativ, säger Turid Stenhaugen, utredare inom utbildning–fortbildning, vid Läkarförbundet.
Det hon tycker är mest oroande är att de specialiteter där det är brist på specialister, som allmänmedicin och psykiatri, har så låg andel internutbildning och egen fortbildning. Turid Stenhaugen tror att orsaken till läkarnas minskade fortbildningstid är att resursen läkartid har blivit mer och mer knapp.
– Det som inte ligger precis inom den dagliga verksamheten prioriteras ned. Det gäller inte bara utbildning, utan också forskning.
Därför menar Turid Stenhaugen att frågan nu måste upp på politikernivå, till beslutsfattare i landstingen, om man ska kunna vända trenden.
– Möjligen skulle man ha ett system där man öronmärker pengar för utbildning och forskning.