Inom den närmaste framtiden kommer antalet äldre och mycket äldre att öka i vårt samhälle. Redan nu kan vi se en kraftig ökning av antalet personer äldre än 85–90 år, och inom en dryg tioårsperiod kommer den stora gruppen 40-talister att bli 80+.
I och med detta ökar också antalet personer med sjukdomar som är åldersrelaterade. Medicinska framsteg har resulterat i att vi numera med framgång behandlar de flesta sjukdomar även hos äldre och mycket äldre, vilket innebär att vi lever längre.
I hög ålder drabbas man ofta av flera kroniska sjukdomar samtidigt, exempelvis arterioskleros med hjärtsvikt och/eller njursvikt. Andra exempel är hypertoni, diabetes och andra endokrina störningar samt KOL. Även kognitiva sjukdomar såsom demens och akut konfusion är starkt åldersrelaterade.
Den typiska geriatriska patienten har flera kroniska sjukdomar och konsumerar ett stort antal mediciner. Begreppet »bräcklighet« (eller »fragility«) är relativt nytt och innebär att det uppstår en samlad organsvikt beroende på åldersrelaterad nedsättning av reservkapaciteten samtidigt som man drabbas av flera sjukdomar.
Multisjuklighet innebär att man har två eller flera långvariga sjukdomstillstånd. Detta är vanligt hos äldre med reducerad reservkapacitet, och om man då drabbas av flera kroniska sjukdomar ökar risken för att utveckla ett bräcklighetssyndrom.
För att framgångsrikt handlägga dessa tillstånd bör den geriatriska patienten betraktas i ett mer holistiskt perspektiv än vad som är fallet i dag; dvs man behöver se den samlade effekten av flera samtidiga sjukdomar och förstå hur hög ålder inverkar på t ex läkemedelsmetabolism, kognition och läkningsförmåga.
Sjukvården kommer nu och i framtiden att behöva anpassa sig till att antalet personer med bräcklighet och multisjuklighet ökar kraftigt. Som det ser ut i dag går vi mot en alltmer högspecialiserad vård, där helhetsbilden kring varje enskild patient splittras.
På många ställen finns inte längre allmän internmedicin, utan internmedicinen har subspecialiserats helt. På många håll har man även inom primärvården svårt att hantera dessa patienter, eftersom de ofta kräver avancerad sjukvård som är resurs- och tidskrävande.
Dessa patienter tar lång tid att handlägga och passar därmed inte alltid in i nuvarande ekonomiska ersättningssystem. Det finns också brist på kunskap kring bräcklighet och multisjuklighet.
I en artikel i veckans nummer av Läkartidningen
