– Nivån är oacceptabelt ojämn, sa Gunnar Eckerdal, överläkare, palliativa teamet, Kungsbacka närsjukhus, vid en presskonferens apropå symposiet »Det orättvisa döendet« på onsdagen.
– Det är mycket större skillnader mellan en ort och en annan än mellan glesbygd och tätort.
Cancerpatienter får oftast god palliativ vård, medan patienter på kommunala korttidsplatser och medicinkliniker, oftast gamla multisjuka, sällan får det. Kroniska överbeläggningar och flyttkaruseller bidrar till detta. Ett litet exempel ur registret: På frågan om den döende förstod att han eller hon skulle dö svarar medicinkliniker ofta »vet ej«. Ofta talar man på akutsjukhuset inte med patienten om detta.
Ansvarsuppdelningen mellan kommun och landsting leder ofta till brister i vården av människor i livets slutskede.
I dag registreras 30 procent av alla dödsfall i Sverige i det relativt nystartade Svenska palliativregistret. Registrering är inte ett uttalat krav i alla landsting, men det vore bra om det blev obligatoriskt, tycker Eckerdal.
Dessutom behövs specialistutbildning i palliativ vård för läkare och sjuksköterskor samt en öppen dialog i hela samhället om hur vi vill vårdas innan vi dör, enligt sympiosets arrangörer, och påminner om att vi i genomsnitt bor 1 procent av vår livstid på ett kommunalt boende.
Publicerad:
Läkartidningen 49/2010
Lakartidningen.se