Indikation: Som tillägg till en kalorisnål kost och fysisk aktivitet för viktbehandling hos vuxna patienter med ett initialt kroppsmasseindex (BMI) på ≥30 kg/m² (fetma) eller ≥27 kg/m² (övervikt) med viktrelaterade samtidiga sjukdomar som hypertoni, typ 2‑diabetes eller dyslipidemi.
Dosering: Behandling ska sättas in genom dostitrering som börjar med dosen 3,75 mg/23 mg under 14 dagar, följt av dosen 7,5 mg/46 mg dagligen. Patienter som behandlas med Qsiva 7,5 mg/46 mg dagligen under 3 månader och som inte förlorar minst 5 % av sin initiala vikt ska betraktas som non-responders och ska avbryta behandlingen. Om patienten svarar på behandling (≥ 5 % viktminskning efter 3 månaders behandling) och tolererar denna väl, men fortfarande har BMI 30 kg/m2 eller högre efter 3 månaders behandling med Qsiva 7,5 mg/46 mg, kan dosen av Qsiva 11,25 mg/69 mg dagligen under 14 dagar följt av Qsiva 15 mg/92 mg dagligen övervägas. Det finns en risk för kramper vid abrupt utsättande av den högsta dosen Qsiva. Om Qsiva 15 mg/92 mg ska sättas ut ska detta därför ske successivt genom att en dos tas varannan dag under minst 1 vecka innan behandlingen sätts ut helt. Förekomsten av biverkningar var högre i gruppen som fick Qsiva 15 mg/92 mg jämfört med de lägre dosgrupperna. En noggrann bedömning av nytta‑risk ska utföras innan Qsiva 15 mg/92 mg sätts in. Dessutom är lämpligt näringsintag, träning och vätskeintag viktiga komponenter i ett viktminskningsprogram. Vid nedsatt njur- och/eller leverfunktion och/eller äldre patienter, vänligen se produktresumén.
Administreringssätt: Qsiva kan tas på morgonen med eller utan mat. Kapseln ska sväljas hel för att säkerställa att hela dosen administreras.
Kontraindikationer: • Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot någon annan sympatomimetisk amin eller mot något hjälpämne. • Graviditet och fertila kvinnor som inte använder högeffektiva preventivmedel. • Patienter som får behandling med monoaminoxidashämmare (MAO‑hämmare), såsom iproniazid, isoniazid, fenelzin eller tranylcypromin, som används för att behandla depression, eller inom 14 dagar efter utsättning av behandling med MAO‑hämmare. • Får inte användas tillsammans med andra läkemedel avsedda för viktminskning.
Varningar och försiktighet: Graviditetspreventionprogram: Topiramat kan orsaka allvarliga medfödda missbildningar och hämmad fostertillväxt när det administreras till en gravid kvinna.
Graviditetstest bör utföras innan behandling med topiramat/fentermin sätts in hos fertila kvinnor.
Patienten måste vara fullständigt informerad och förstå riskerna som är förenade med användning av topiramat/fentermin under graviditet. Om kvinnan planerar en graviditet, måste hon känna till att kontakt med specialist krävs för diskussion avseende att sätta ut behandlingen med topiramat/fentermin och för att diskutera huruvida en alternativ behandling krävs. Det finns utbildningsmaterial gällande dessa åtgärder för vårdpersonal och patienter. Patientguiden måste ges till alla fertila kvinnor som använder topiramat/fentermin. Ett patientkort medföljer i förpackningen till Qsiva. Humörstörning/depression: En dosrelaterad ökning av incidensen av humörstörningar och depression har observerats. Patient ska informeras om att vara uppmärksam på uppkomst eller försämring av symtom på depression, ovanliga förändringar av humör eller beteende och att omedelbart konsultera läkare om dessa uppkommer. Rekommenderas inte till patienter med återkommande egentlig depression, bipolär sjukdom eller psykos, eller hos patienter med aktuell depression av måttlig eller svår svårighetsgrad. Suicid/suicidtankar: Patienter ska kontrolleras för tecken på suicidtankar och suicidbeteende och lämplig behandling ska övervägas. Ökningar av hjärtfrekvens: Ökningar av hjärtfrekvens i vila från baseline har observerats. Regelbundna mätningar av hjärtfrekvens i vila rekommenderas för alla patienter innan och under behandling. Patienter med kardiovaskulär sjukdom: Rekommenderas inte till patienter med en nyligen genomgången hjärtinfarkt (< 6 månader) eller till patienter med hög kardiovaskulär risk inklusive de med en anamnes på avancerad kardiovaskulär sjukdom. Nefrolitiasis: Topiramat har, vid användning för andra indikationer, associerats med en ökad risk för njurstensbildning och åtföljande tecken och symtom. Adekvat vätskeintag kan minska risken för nefrolitiasis och är mycket viktigt vid behandling. Akut myopi och sekundärt trångvinkelglaukom: Om akut myopi med sekundärt trångvinkelglaukom utvecklas hos patienter som tar Qsiva ska behandlingen sättas ut omedelbart och lämpliga åtgärder vidtas för att minska intraokulärt tryck. Metabol acidos: Serumbikarbonatnivåerna ska kontrolleras regelbundet hos patienter som tar metformin. Kognitiva biverkningar: För att minimera kognitiva biverkningar som svårigheter med uppmärksamhet, minne och språk (svårigheter att hitta ord) på grund av topiramat, rekommenderas inte en snabb titrering eller höga initiala doser. Förändringar på grund av viktminskning: Dosmodifiering av antidiabetiska läkemedel, kan krävas för att minska risken för hypoglykemi. Dosen av antihypertensiva läkemedel kan behöva ändras eftersom kliniska studiedata visar att viktminskning med Qsiva kan sänka blodtrycket. Hypokalemi: Vid användning av icke‑kaliumsparande läkemedel ska patienterna kontrolleras för hypokalemi. Risk för missbruk: Fentermin är ett svagt stimulerande medel och det finns risk för läkemedelsmissbruk och beroende. Nedsatt lever-/njurfunktion: Behandling av patienter med gravt nedsatt leverfunktion ska undvikas. Exponeringen är förhöjd hos patienter med nedsatt njurfunktion. Förhöjt serumkreatinin: Qsiva kan orsaka förhöjt serumkreatinin som speglar en nedsatt njurfunktion. Mätning av serumkreatinin innan insättning och innan dosökning rekommenderas. Hypertyreos: Rekommenderas inte till patienter med hypertyreos. Kramper vid abrupt utsättande av den högsta dosen: Det finns en risk för kramper vid abrupt utsättande av den högsta dosen. Därför ska utsättning ske successivt. Sackaros: Bör inte användas av patienter med ovanliga, ärftliga problem med fruktosintolerans, glukosgalaktosmalabsorption eller sukras‑isomaltas‑brist.
För potentiella interaktioner, biverkningar och överdosering, vänligen se den fullständiga produktresumén på www.fass.se. Datum för översyn av produktresumé: 2024-05-31
Innehavare av godkännande för försäljning: VIVUS BV, Strawinskylaan 4117, 1077 ZX Amsterdam, Nederländerna Nummer på godkännande för försäljning: 3,75 mg/23 mg: 59574, 7,5 mg/46 mg: 59575, 11,25 mg/69 mg: 59576, 15 mg/92 mg: 59577
Jag fick 39 e-brevsvar på mitt inlägg om att skriva eller diktera journaler [1]. Läsarna ombads dela med sig av sina erfarenheter av att skriva själva. De 39 svaren omfattar >10 000 ord. I Faktarutan publiceras ett urval av breven.
Av 39 brevskrivare var 38 läkare, 1 läkarsekreterare; 27 män, 12 kvinnor; 6 pensionärer, 5 utbildningsläkare, 1 läkarstudent; 21 allmänläkare, övriga från kirurger till ögonläkare; 25 offentliganställda, 10 privata, 3 offentlig + privat; 6 hade skrivutbildning, 3 skrev »pekfingervals«; 25 skrev allt, 8 dikterade, 5 både skrev och dikterade; 5 började skriva på grund av »kris« eller sjukdom bland sekreterare och långa utskriftstider. Många började då datajournal infördes; 2 utbildningsläkare slutade skriva efter kritik från chefer och sekreterare. De flesta hade »självskrivit« (uttryck från två av brevskrivarna) mer än 10 år.
Argument för »självskrivning« var att det spar tid, ökar effektiviteten, kvaliteten och kontrollen över journalen. Ger koncisare språk utan upprepningar och utsvävningar. Patientsäkerheten stärks när fel undviks och journalen är momentant tillgänglig.
Jag har analyserat e-brevsvaren och egna erfarenheter och noterar att »självskrivarna« är en minoritet av den offentligt anställda läkarkåren. De har ett avvikande beteende då de utför arbete som inte förväntas av dem. De får därmed inte alltid kollegial förståelse för sitt arbetssätt, och utbildningsläkare får ibland inte ens lov att skriva då det hotar läkarsekreterarnas arbetsmarknad och de övriga kollegornas invanda arbetssätt. Privatanställda läkare skriver mer, troligen tack vare bra produktivitet, och avviker alltså mindre, med vissa undantag.
De flesta skriver själva för effektivitetens skull. Det man kortsiktigt tjänar i tid på att diktera förlorar man långsiktigt i fördröjning, korrektur, omläsning och signering. Det man skrivit själv är kortare, koncisare och ger utrymme för reflektion samtidigt som man har bättre kontroll över dokumentationen. Ofta får patienten den skrivna anteckningen eller ett intyg i handen när besöket är slut. Kollegorna får glädje av den momentana journalen, och sekreterarna kan arbeta med kvalitetsregister, väntelistor, statistik etc i stället för att skriva.
Vad väntar du på? Våga pröva skrivandets frihet och ta kontroll över ditt arbete!
Faktaruta
Att skriva eller diktera.?Ett urval av kommentarerna i e-brevsvar.
1. (man) Allmänläkare: Dikterar med skrivande röstigenkänning. Samma vinster som att skriva. Tekniken ger fel som måste rättas. 2. (m) Allmänläkare: Dikterar. Ogillar diktera/skriva för tredje part (HSAN). 3. (m) Allmänläkare: Dikterar. Dagens journaler har blivit för långa. 4. (m) Allmänläkare: Skrivdebut pga sjuk sekreterare (20 år sedan). Mindre krångel, tidsåtgång, ångest. Slipper tänka på problem två gånger. 5. (kvinna) Allmänläkare: Skrivutbildad och skriver allt. Ger många vinster. Dikterade tidigare för omväxling i arbetsmiljön. 6. (kv) Allmänläkare: Skriver efter sekreterarkris för 10 år sedan. Tidsvinst. Koncisa journaler. Skriver med patienten i rummet. 7. (kv) Allmänläkare: Skrivdebut vid sekreterarkris för 15 år sedan. Diktering tar längre tid. Hindrad av sekreterare och oförstående kollegor. 8. (m) Pensionär, privat gynekolog: Skrev 22 år. Tidsbesparing, ökad säkerhet. Förvånad att inte fler läkare skriver. 9. (m) Utbildningsläkare: Skriva ger kontroll, få fel, gynnar andra. 10. (m) Utbildningsläkare: Ej fått skriva för sekreterare och överläkare. 11. (m) Utbildningsläkare, f d läkarsekreterare: Enkelt val att skriva. Korta, koncisa journaler, nöjda sekreterare! 12. (kv) Pensionär, allmänläkare: 10 år med »pekfingervals« i datajournal. Kort, strukturerat, hjälper minnet. Journalmall ökar effektiviteten. 13. (kv) Pensionär, ögonläkare: Skrev allt. Läste anteckning för nöjd patient. Läkare borde skriva. Sekreterare kan användas bättre. 14. (kv) Skolläkare: Skrivit datajournal i 18 år. Bra struktur + rätt från början. 15. (m) Allmänläkare: Skriva sparar tid?+?fel. Konsultationen avslutas bättre då den bearbetas i skrift. 16. (m) Företagsläkare: Pekfingervals i 13 år efter sekreterarkris. Momentan journal, kvalitet, struktur, slippa signera. 17. (m) Kardiolog och chef: Vill ha kurser i dokumentation för utbildningsläkare. 18. (m) Kirurg: Skriva ger kontroll?+?spar signering på privat mottagning men ej på sjukhus pga väntat motstånd från sekreterare. 19. (kv) Allmänläkare, holländsk utbildning: Självskrivning ger korta, tillgängliga journaler – viktigt för vården. Signering?=?dubbelarbete. 20. (kv) Allmänläkare: Skriver allt själv. Spar tid?+?ökar säkerheten. Momentant, estetiskt, kort. Signerar direkt färsk anteckning. 21. (kv) Företagsläkare, tysk utbildning, skrivutbildad: Självskrivandet ger arbetsglädje, tidsvinst och nöjd arbetsgivare. 22. (m) Allmänläkare, belgisk utbildning, vård-IT-expert: Skrivit många år med patienten i rummet. Försöker få kollegor att skriva utan framgång. 23. (m) Läkarstudent: Skriva är enklare än diktering?+?ger överblick. Studenter skriver i dag lika snabbt som de dikterar. 24. (m) Pensionär, privat allmänläkare, finsk utbildning, skrivutbildad: Skrev i 40 år. Snabb tillgänglighet, säkerhetsfördelar. Mallar förenklar. 25. (m) Pensionär, allmänläkare: Skrivit i 50 år. Diktera ger lång utskriftstid?+?irrelevanta journaler. Att skriva kort och bra är svårt. 26. (m) Pensionär, kardiolog: Skrev som privatläkare, ej på sjukhus. Effektivt, praktiskt. Nöjd patient med anteckning i handen. 27. (kv) Kvinna, allmänläkare: Slutat skriva efter byte till krånglig datajournal. Gillar inte överdokumentation. 28. (kv) Utbildningsläkare, dansk utbildning, skrivutbildad: Beordrats sluta skriva av chef trots tidsvinst, mindre stress?+?försening.
