Nyligen publicerade vi ett nytt rön på Lakartidningen.se om att både riktig och simulerad akupunktur lindrade illamående hos cancerpatienter. Forskarnas slutsats – akupunktur verkade genom en »ospecifik behandlingseffekt« (kan också utläsas: placebo). Utan tvekan är studien ett rekorderligt vetenskapligt hantverk. Inte minst den fiffiga blindningen som gjorde att patienterna inte kunde skilja äkta vara från akupunktur på låtsas. Om sambandet gäller akupunktur på andra indikationer bör man ta reda på. Verktyg finns.
Det är komplicerat med verksamma kontextuella kurer. Inte minst för att det ytterst handlar om att en begränsad mängd skattepengar ska fördelas på ett ökande antal behandlingar för en alltmer vårdkrävande befolkning. Lek med tanken att en liknande studie skulle jämföra homeopatiska läkemedel, placebo och ingen behandling. Jag skulle sätta en slant på att en sådan studie skulle visa att även homeopati har en »ospecifik behandlingseffekt«. Något som inte motiverar att homeopatiska läkemedel ska införas i sjukvården. Om du frågar mig.
Det viktigaste med studien om akupunktur är att den demonstrerar något helt annat, som är lätt att begripa men svårare att studera. Själva omhändertagandet i vården spelar roll, antagligen mycket större än vi oftast tänker på. Jag vet inte om du håller med, men jag tycker mig se att läkekonsten går mot en renässans. Om det stämmer är det en bra utveckling.
Den dag jag drabbas av sjukdom vill jag nämligen ha både evidensbaserade motmedel och en läkare som bryr sig om mig.
