Med högre medeltemperatur och större nederbörd finns det risk för att smittsamma sjukdomar som är känsliga för klimatförändringar ökar. Det har varit utgångspunkten för den översyn som Smittskyddsinstitutet gjort tillsammans med Socialstyrelsen och Statens veterinärmedicinska anstalt.
Även om det har rapporterats fler fall i Sverige under senare år när det gäller exempelvis cryptosporidiuminfektion, legionella och TBE, så går det inte att än så länge se något samband mellan ökningen och förändringar i klimatet, enligt Smittskyddsinstitutet.
– Nej, vi kan inte se något tydligt sådant samband. När det gäller till exempel cryptosporidium i dricksvattnet i Östersund så var det inte orsakat av klimatförändringar, säger Anders Wallensten, överläkare och chef över enheten för epidemiologi och utvärdering på Smittskyddsinstitutet.
Han har tillsammans med andra representanter från Smittskyddsinstitutet, Statens veterinärmedicinska anstalt och Socialstyrelsen arbetat under drygt ett års tid med frågan om klimatpåverkan på smittsamma sjukdomar.
I rapporten, som publicerades i början av april, trycker myndigheterna på just samverkan som det viktigaste sättet att möta ett framtida hot. Rapporten föreslår att en särskild samverkansgrupp inrättas. En sådan grupp ska, enligt myndigheterna, ha kontinuerlig koll på läget. Den ska också kunna analysera situationen och föreslå lämpliga åtgärder.
– Hur förändringar i klimatet påverkar spridningen av smittsamma sjukdomar är en angelägen fråga, men risken finns att den inte prioriteras. Genom att en samverkansgrupp bildas hålls frågan levande hela tiden, säger Anders Wallensten.
I rapporten framhålls ett tvärvetenskapligt angreppssätt och att human- och veterinärmedicin måste ses i ett samlat perspektiv.
– Det är en självklarhet att vi måste ta ett helhetsgrepp. Vi kan ha mycket nytta av varandra. Redan i dag finns det en samverkansgrupp som har en beredskap vid till exempel ett salmonellautbrott. Men för klimatfrågor kan det också bli aktuellt att exempelvis entomologer och ekologer kopplas in, säger Anders Wallensten.
En annan viktig åtgärd som rapporten framhåller är att varningssystem behöver byggs ut så att förhöjda risknivåer upptäcks redan på ett tidigt stadium.
Anders Wallensten nämner en förstärkt omvärldsbevakning och ger som exempel en etablering i Sverige av insekter som kan sprida smitta.
– Redan i dag har vi till exempel sandmyggor, som skulle kunna sprida parasiten som orsakar leishmaniainfektion, så högt upp som i Tyskland, säger han.
Rapporten har gjorts på uppdrag av regeringen och i arbetet har även Livsmedelsverket och Jordbruksverket deltagit.
Publicerad:
Läkartidningen 16/2011
Lakartidningen.se
