Läkartidningen skriver i nummer 41/2016 om Läkarförbundets remissvar på utredningsförslaget om ny regional indelning [1]. Förbundet anser att förslaget inte innehåller tillräcklig analys av konsekvenserna för hälso- och sjukvårdsuppdraget. Jag tycker att man bör vara ännu mer tydlig.

Sjukvårdsfrågorna bör avföras från regionfrågan. Vården behöver mer nationell samordning och vidareutvecklat lokalt samarbete. Sex cementerade särlösningar skulle till och med kunna bli sämre än dagens situation med ett tjugotal aktörer som trots allt inser att de är för små för att klara sig utan nationellt samarbete.

Risken med nya storregioner är att vi skulle få sex snarlika men olika system för kunskapsstöd, uppföljning, ersättning, utbildning etc, och sex IT-strukturer och alarmeringssystem som bara svårligen kommunicerar med varandra.

Ökad enhetlighet behövs därför att det förenklar arbetet och ger kvalitetsmässiga och ekonomiska fördelar samtidigt som det förbättrar förutsättningarna för vård på lika villkor i hela landet. Ökad enhetlighet underlättar dessutom för de företag som verkar inom sektorn. Och Sverige är inte större än att samordningen huvudsakligen behöver ske på nationell nivå.

Vissa sjukvårdsverksamheter kommer också att behöva koncentreras till ett mindre antal sjukhus/enheter, delvis av ekonomiska skäl, men ofta också för att kunna erbjuda bästa möjliga kompetens även vid mindre vanliga sjukdomstillstånd. Även med storregioner skulle det i många fall behövas gränsöverskridande arbete för att klara detta.

I omsorgsverksamheter är det i stället oftast det lokala samarbetet som behöver förbättras. Olika kommuner har mycket olika förutsättningar, och skillnaderna mellan stad och landsbygd inom en region kan vara väl så stora som skillnaderna mellan regionerna.

Inför dessa samordnings- och samarbetsbehov skulle ökad regionstorlek kunna innebära både för- och nackdelar. En fördel skulle kunna vara att något fler frågor skulle kunna hanteras internt och att färre parter skulle behöva komma överens om nationell samordning. Nackdelar skulle vara att förändringen skulle kräva mycket kraft, de inre avstånden öka och stora regioner skulle kunna bli »sig själva nog«.

Regionfrågan kan diskuteras ur många aspekter, men för hälso- och sjukvården gäller det att satsa på nationell samordning och lokalt samarbete. Oavsett om det blir en regionreform eller inte behöver många av hälso- och sjukvårdens frågor lyftas till nationell nivå i stället för att låsas in i en regionaliserad struktur där de inte hör hemma – oavsett hur regionerna indelas.

Sören Berg har ett brett förflutet inom samhällsorganisation. Han har arbetat med hälso- och sjukvårdsfrågor inom bland annat Sveriges Kommuner och landsting (SKL), Stockholms läns landsting, regeringskansliet och Kvalitetsregistersatsningen.